Aftonbladet – 2 januari 1871, sida 2

MER ENDE SARAS STOCKHOLM den 2 Jan. 1871. Storartade och intressanta epoker i verldsistorien iunebära ofta för samtiden ett öfrermått af fasa och olycka; man har jemört dem med sådana ögonblick, då en stor ;yggnad råkar i brand och för en stund står ler i en belysning, som i sitt hemska majetät oemotståndligt drager till sig allas blicar, för att snart derefter förete den sorglisaste anblick af förödelsens styggelse. För amtiden visar sig det närmast liggande reultatet af de stora konflikterna ofta så mörkt ch bedröfligt, att det fordras en fast tro på försynan, en klar blick för det förnuft, som sår igenom verldshistorien, för att icke för vifla om framtiden, utan kanna hoppas derpå, utt utur förödelsen nytt lif skall uppblomstra, att nya frön till utveckling och framåtskridande skola skjata brodd, spira upp och vära frukt. Det skulle vara fruktlöst att nu vilja sammanfatta en sann karakteristik af det märkvärdiga år som nu gått till ända. Historien och historiens fi!osofi skola i dess tilldragelser finna ett rikt stoff. Otaliga volymer skola skrifvas för att tillförlitligt och alla i deras detaljer skildra de timade verldshändelserna, ådagalägga deras sammanhang och forska after deras grunder. Om deras verkningar och följder är ännu svårare att döma, då vi innu stå midt uti det stora skådespelet. Den verldshistoriska tragedi, som utföres, har icke hunnit längre än mot slutet af tredje akten, som visar oss krisens höjdpunkt. Förhänget torde snart gå upp för fjerde akten, som en-ligt den regelbundna utvecklingen skall visa os8 den 8. k. peripetien eller lyckans omkastning. Den verldshistoriska rättvisan, som för den kortsynta blick, som blott uppfattar enstaka scener, stucdom kan tyckas slumra, skall i stort fullgöra sitt värf. Nemesis har drabbat Nasoleon, hvilkens på mened och korruption graadade makt, trots all skenbar fasthet och alla konstlade stöd, vädrats hort af stormilen såsom det lättaste flarp. Nemesis har drabbat Frankrike, derföre att det, böjande sig under den osunda politik, som förde dess örnar till Mexiko, är 1864 iemnade Skandinavien i sticket. Den Bismarckska politikens så ostraffidt genomförda aåd iooebar roten till de senare katastroferoa. Blodbaden vid Dyppel ledie följdriktigt till Ssdowa, liksom detta sedermera till Sedan. N-mesis skall också i sinom tid hinna Bismarck och Preussen, och sjelfva det egoistiska Eboglsnd, som från den genaste tijen har så många politiska synder på samvetet, skall måhända, om det icke i tid öppnar ögonen och om icke en kraftig nstionalanda godtgör hvad svaga och vacklande statsmän brutit, få tilltäle att besanna sin store poetiske siares ord: Den tid skall komma — — — Den tid, då syndens böld, till mognad hunnen, Går i förruttnelse. Vi önska emellertid at allt vårt hjerta, att den närvarande; epokens destruktiva arbete måtte bli så kortvarigt som möjligt, och att återuppbyggandet, ordnandet och jemnandet i civilisationens tjenst måtte kunna ske snart och på ett varaktigt sätt. Vår allmänna nyårsönskan i detta fall gäller i främsta rummet Frankrike, emedan detta land är af så utomordentlig vigt och betydelse för hela den civiliserade verlden. Måtte den franska nationen gå fram andligen stärkt, renad och pånyttfödd ur detta svåra bloddop, ur denna pröfningarnes och smärtornas skärseld! Måtte den, efter att ha tillbakavisat invasionen och tillkämpat sig en hederlig och verklig fred, kunna ordna sitt samhällsskick på ett för Frankrike och Europa hugneligt sätt; måtte den inse, att statsförfattniogens namn är af mindre vigt än dess anda och innebåll, och att det vigtigaste af allt är att arbeta för decentralisation, verklig frihet och folkuppfostran; måtte den af spart ett årbundrades erfarenhet ha lärt sig, att en regering eller författning, som icke har sin rot i den upplysta allmänna meningen, icke kan upprättbållas genom yttre stöd och att det icke gifves någon vetenskap eller någon skicklighet, hvarigenom sådana yttre stöd kunna törläna styrelsen den nödvändiga jemnvigten, itby att då blott ett af dem rubbas, hela bygpaden faller tillsammans, Mätte det slutligen lyckas att neutralisera inflytandet ar dem, som för en tom skenbild af jemnlikhet äro färdiga att uppoffra friheten! Om vär kristliga civilisation får utveckla sig och så småningom viona öfverhand öfver alla. de mängfaldiga lemningar af barbari, som ävnu förefinnas och som jast j dessa dagar framträdt på så mångfaldigt och miskyväckande sätt, då skall visserligen också den erg en våog segra, som är en naturlig följd af kristendomens grundprinciper; men det sker endast derigerom att vi sätta den i samband med menniskoslägtets ädlare, icke med dess dåliga böjelser. Det är icke hatet och af