Aftonbladet – 31 december 1870, sida 6

ni, min söta vän. X Ah! det är så likt honom — bara fjesk ! Mrs Barton lät anmärkningen passera och sade att hon skuile gå upp för att se hvad som hände. Hon var snart åter tillbaka med en åskådlig beskrifuing: Mr Meredith och Ada stå för sig sjelfva i fönstersmygen och Ada är för söt i sin sorgdrägt! Mrs Green, stackare! bara gråter och professorn drog jast nu ut sjette lådan i den der gamla byrån, ni vet, medan lady John och mr Evfield stodo och sågo på. Kunde inte jag ha fått stå och se på, lika väl som mr Enfield? frågade Georgie. Min söta vän, man föredrar vanligen en herre vid dylika tillfällen. Se der, ja! flickor skoia alltid bli förbisedda, geumälde miss Lovell, mer och mer retad. Man skall få se, att jag aldrig får vara med och söka efter ett testamente. Mrs Bartons försök att ställa henne tillfreds retade henne så häftigt, att den förre visligen drog sig undan, tör att änvu en gång gå upp och se hvad de togo sig före. Den gången var mrs Barton länge borta. Då hon återkom var hon litet upphettad. Hvad tycker ni väl, sade hon till Silvia — ty hon hade ännu miss Georgies häftiga svar i minnet och viile ej adressera sig till benne, — att det finas intet testamente. Hela förmögenheten går till mr Meredith, men den stackars Ada och mrs Green, som fått utstå så mycket — de få intet.n Silvia lyfte blicken och såg allvarsamt på den talande. h Mr Meredith får allt, säger ni! utbrast (0 D. Ja, så är det. Han är laglig arftagare och som miss Meredith ej efterlemnade något testamente — Men miss Meredith uppsatte ett testamente! inföll Silvia. Mrs Groom och jag blefvo kallade att bevitna det. Nej, gjorde hon verkligen det? och åt hvem lemnade hon då sin förmögenhet?. ropade mrs Barton, utom sig af nyfikenhet. Silvia rodnade djupt. Miss Meredith skref uader testamentet, men gaf oss det aldrig att läsa. Min bästa vän, detta måste anmälas. Miss Gray, lady John, sade hon ifrigt till dessa, hvilka i detsamma kommo in, det tycks som miss Meredith ändå hade gjort sitt testamente och att mademoiseile Nardi bevitnat det. I samma stund blef Silvia medelpunkten för en intresserad, frågvis samling menniskor; men hon kunde endsst upprepa hvad hon redan sagt, något som likväl var nog, för att väcka en stark sensation. Ett testa: mente skulle naturligtvis betyda att förmögenheten ieke gick till mr Meredith. Professor Smith, hvad skall jag göra?, frågade lady John sin premierminister. Jag anser att mr Meredith sjelf genast bör höra mademoiselle Nardis berättelsen, var professorns svar. Han kan inte vara lårvgt borta.n Hvarför skulle jag säga honom det? frågade hon häftigt; men då professorns förvånade blick mötte hennes, tillade hona med mera lugn: Ja, naturligtvis skall jag underrätta bonom härom. Ett bud afsändes genast efter mr Meredith. Han var snart upphunnen och vände i samma ögonblick om, anande hvad som hade gifvit anledning till kallelsen. Vid sitt inträde i salooger, såg han lady John sitta i sin vanliga högröda länstol. Till hälften dold af ett fönsterdraperi, såg ban äfven en mörk fruntimmersklädning, och lika säkert som om bon stätt i det klaraste solsken, visste han bvem det var. Men han tycktes endast se lady John och till henne adresserade han sig genast. Mylady var litet nervös. Ja, jag måste skicka ett bud efter er, sade hon; det vill verkligen synas som miss Meredith hade gjort ett testamente. Jag tänkte alltid att det så skulle vara. Hvar fann ni det, lady John? Nej, vi ha ej funnit något ännu, men mademoiselle Nardi säger att här måste finnas ett testamente. Vill ni vara god och berätta saken för mr Meredith? Sålunda framkallad, kom Silvia. Hon var mycket blek, och trots alit bemödande att beherrska sin rörelse, darrade hon. Hedero förband heone att yppa hvad hon hade sig bekant, och på samma gång visste honatt detta testamente, hvars tillvaro hon skulle bekräfta, utan tvifvel måste bafva till följd giftermål mellan Charles Meredith och Ada Gray. Ehuru en annan mans trolofvade, tyckte Silvia sig ej kunna uthärda denna tanke. Så tyckte hon — men hon gjorde det dock, såsom vi måste och kunna bära mycket, hvilket först synes oss omöjligt. Mises Meredith bad mig och mrs Groom att bevitna hennes underskrift af sitt testamente, sade hon med sakta röst; det är, som jag vill minnas, en vecka sedandess. Vi gjorde som hon bad oss och hon uppmanade oss att ej nämna det för någon; jag har derför aldrig talat derom. Tillåt mig fråga hvar miss Meredith lade testamentet ? I sin skrifportfölj. Det var skrifvet på blåaktigt papper, sådant som ni sjelf plägar hatva. Jaså, regal. Har ni observera. något sådant deruppe, lady John? Ej en enda bit, som varit skrifvet på Då har testameztet blifvit undangömdt. Lady John, jag är ledsen öfver att ru åter nödgas besvära er, men saken är af alltför stor vigt för att uppskjutas, — för vigtig atminstone för andras intressen. Ett testamente kan röra miss Gray ganska nära. Jag anhåller att nya efterforskningar må ske, för att återfinna detta dokument. Om det ännu finns, sade lady John. Ja, just så. Och ja förr det kan ske, desto bättre Som lady John var af samma mening, besåfvo de sig ånyo till det rum som hade rarit miss Merediths. Solen sken klart in leruppe, men ännu låg dock ett dystert inb walk af AX Avar Äfgarn Aalltinae trata on mA CA me ll ÖM MM AA p—-— mm An LA RR EA AA