Aftonbladet – 31 december 1870, sida 2

sal, men hade på morgöner sågen svårighet att få demonstrationen i gång. Några grin. vor infonno sig väl, men hade inga gevär. Man fick nu tag i några exalterade nationalgardister, men de voro icke tillräckliga att rensa Hötel de Ville, Man ville ha en bataljon till hjelp och begat eig derför hem till en af bataljonscheferna i La Oroix Rousse, och uppmanade honom att låta slå generalmarsch; men han afslog uppmaningen och lyckades undkomma. Orostiftarne tänkte nu på chefen för 12:e bataljonen, Arnaud. Man förde honom till Valentinosalen, der han uppmanades att med sin bataljon rycka in i Lyon, hvilket har dock på det bestämdaste atslog. Han rycktes ni åf rasande qvinnor ut på gatan och misshandlades der ef några med gevär beväpnade individer, fick ett bajonettstygn i pannan, trodde sitt lif sväfra i fara och ville skrämma uslingarne, hvarför han sköt två skott med en revolver, dock utan att träffa någon. Han blef straxt afväpnad och släpad tillbaka till Valentinosalen under rop af: Han har skjutit på folket... Han skall skjatas! Ett halft dussin af de mest ifriga klubbmedlemmarne höllo ögonblickligen ståndrätt öfver honom och dömde honom efter ett par minuters förlopp till döden. Några ögonblick derefter egde afrättningen rum på La Place dArmes i La Croix Rousse, endast 30 steg från en kasern och en nationalgardesvakt. Detta mord skedde kl. 1 e. m, och begicks af 14 å 15 personer, åtföljda af 30 rasande qvinnor, hvilka svingade röda fanor. Bataljonschefen Arnaud gick med bjeltemod döden till mötes. Han tog sjelf af sig sin vapenrock, blottade sitt bröst, kastade sin kepi långt ifrån sig cch föll under ropet: Lefve republiken! Detta brott väckte en verklig förfäran bland befolkningen och derefter en allmän förbittring mot de välbekanta upphofsmännen till alla de oroligheter, hvarför Lyon varit skådeplatsen under de sist förflutua månaderna. Myndigheterna skyndade sig också att ingripa; nationalgardet i La Croix Rousse skänkte med glädje sitt bistånd, och man häktade straxt de förnämsta brottslingarne, Bruyas, Caol, Deloche, Lapierre m. fl. Den sistoämnde är anklagad för att ha kommenderat den platon, för hvars kulor bataljonschefen Arnaud föll. Tidniogarne äro uppfylda af protester från nationalgardister i La Croix Rousse, hvilka begära de brottsliges snara bestraffande och lofva sitt moraliska och materieia biståad. Den olycklige Arnaud föll för öfrigt icke för plutonens eld; han blef endast sårad, och en gatpojke på femton år gick då tätt intill honom och sköt honom med ena karbin genom bröstet. Da ursinniga furierna, som uppmanat till brottet, stälde sig i leder på ömse sidor för att njuta af skädespelet. Derefter höllo de vakt vid liket, medan. upphofsmännen till dådet hemtade en bår och förde den döda kroppen till mairiet i 4:e arrondissementet. Här följde ett högst pinsamt uppträde. Fru Arnaud sjönk afsvimmad ped bredvid sin mans stympade lik. Han hade kort före sin död förgäfves bedt sina bödtar om den nåden att Iå taga afsked af hustru och barn. Två eller tre modiga borgare sökte lägga sig mellan offret och bödlarne, men de stöttes tillbaka af de uppretade qvinnorna, som hotade dem sjelfva med samma öde, hvarföre de trodde sig böra hemta hjelp, men denna bjelp kom för sent. Soldaterna i kasernen tänkte ett ögonblick att hejda svärmen; men då de sågo, att det var två officerare af nationalgardet med, trodde de det vara en laglig exekution. Hela nationaigardet och alla myndigheter deltogo i Arnauds likbegängelse, hvars like Lyon icke på länge har sett. Inalles skola 17 män och 6 qvinnor vara arresterade, Såvidt man vet, har hela klubben del i denna förbrytelse, derigenom att dödsdomen enhälligt blifvit fäld genom uppräckta häsder. Arnaud var föreståndare för en sidenfabrik och väl känd i La Croix Rousse för sina republikanska åsigter. Kommuralstyrelsen har emellertid beslutat, att Arnauds barn skola adopteras af staden Lyon och att-enkan och baraen skola vjuta lifstidspension. Enligt ett telegram från Bordeaux af deo 23 December, ha nu äfven den olycklige Aiain de Moneys kannibaliska mördare fått sn dom. Fyra ha blifvit dömda till döden och sexton till straffarbete på längre eller kortare tid. Om de ohyggliga omständigheter, som beledsagat detta mord, ha vi på snnat ställe i tidningen meddelat en närmare redogörelse. I Independance Belge meddelar nu ordalydelsen af det svar som luxembourgska ministern Servais afgifvit på den bismarckska noten och hvari han til vede-läggning upptar de mot storhertigdömet gjorda beskyllningarna. utrymmet tillåter oss endast att ge en kort analys deraf. Hvad först beträffar påståendet om de bantåg med proviant till Thionville, som skulle fått obehiodradt gå genom torhertigdömet, förklarar ministern att han olott känner till ett enda sådant tåg, det sow under natten till den 24 September och kommande från Belgien lyckats tränga n på franskt område, oaktadt de preussiska ränsposteringarna hade bort kunna hindra let. Deremot hade storhertigdömets rege iog bestämd kännedom om att tusentals prorianttåg, hvilkas innehåll var bestämdt för yska armö:r, gått geoom Luxembonrg Lifsnedel hade blifvit för deras räkning uppöpta i storhertigdömet och i luxembourgska ianvagnar transporterade till destinationsrter. Många af dessa vagnar hade till och ned ej bliivit återsända, utan använda till ransport af tyska tropper och tysk krigsnateriel. Lika bestämdt måste regeringen EA IA rn mm