Aftonbladet – 29 december 1870, sida 3

tillräcklig att tillbakabålla det svar, som sväfvade på mrs Grooms läppear. Hon hyste den djupaste missaktning för mrs Green; hon tyckte att en snigel var ett eländigt kräk, kon var den stackars frun öfverlägsen på hundra olika vis och visste det sjelf ganska väl, men icke förthy inskränkte sig kennes genmiile till ett snäft: Som jag inte längre är i lady Johns hus, kan jag verkligen inte hjelpa er härmed, vars Greeu. Kommer ni inte tillbaka?. frågade denna, med hycklad förvåning. Ack, ja! det är ju sannt! madame de PEpine väntas. Och vär kommer mr Meredith ? Jeg kan ej annat än undra på att ni inte ser honomp, svarade mrs Groom kallt; ban står ju rätt framför er. Det är no andra gåvgen som han bockar sig för er Lyckligt botad för sin blindhet, såg -rors Green pu mr Meredith, som, ehuru han längeseden blitvit henne varse, antingen hade föraktst att dölja sig eller också ej haft nägon plan der ä. Han kom beone till mötes, helsade med siu vanliga artigket och bagade efter miss Meredith. Ack, vår stackars, kära miss Meredith bar varit rätt sjuk några dagar,, svarade mrs Green litet konfyst. Och så tror jag val att den här oväntade händelsen kar hidregit att uppröra hennpe. Ni menar eldsvådan, mrs Green. Var hon redan kommer då den egde rum? Nej, jag tänkte ite nu på eldsvådan. Jag menade medemoiselle Nardis förlofniog med mr Lovell; De skola gitta sig, som ni kanske redan vet Hon kastade en spabb och forskande blick på honom, De stoto ensamma på vägen, ty mrs Groom hade gått vidare framåt slottet. Charles Meredith stod liksom bedöfvad. Hans ansigte var dödsblekt, blicken blef glasartadt stel, men alit hvad han sade var: Vill ni ba den godheten, mrs Green, att fråga miss Meredith när jag kan få göra Henne ett besök?