Aftonbladet – 28 december 1870, sida 2

oförmödadt afbröttet I Jernvägskömimuniker tionerna hotade att lägga hinder i vägen för uppnåendet af Poitiers, dit spillrorna art zuavbataljonen blifvit förflyttade för att reorganåseras efter den förfärliga mansepillan, som bätaljohet lidit då den vid Patay följde general Sopnis till ötofmå möt de tyska linierna. Det var, såsom jag i föregående brer påättint, den 9 Dec., en kort stund efter regeringspersonalens .och diplomatiska kårens afresa, som alla vidare Bsntåg för den dagen tillkäonagåfvos vara inställda. Man var påturligtvis i staden mycket bekymrad häröfver, helst man icke visste om anledningen var någon motgång som träffat Chanzy under den strid som man visste stt nan äfven den föregående dagen baft att utkämpa eller om materiel och personal togos i anspråk för förstörkningars afsändonde till honom. Först på aftonen denha dåg offentliggjordes en ny depesch från Chanzy, förkunnsnde att han äfven den föregående dagen hade hållit stånd och att trupgerna om aftonen den 8 bivuakerade i sina om morgonen samma dag innehafda positioner. Medan den föregående dagöns degösöh talat dih en ställving i riktningen mellan S:t Laurent och Meung, omförmäldes denna gång Beaugency såsom stödjepunkten för Chanzys högra flygel. Man kunde deraf sluta sig tiil en retrograd rörelse, ehuru ordalagen i depeschen talade om bibehållandet äf da positisner som innebafis på morgonen. Motsägelsen 1 desså uppgifter har jag sedermera, då jag haft tillfälle se engelska berättelser från den tyska sidan, furnit förklarad derigenom ett under dessa dag från dag fortsatta strider, fransmännen ofta Öfvergåfvo. under natten eller förlorade till följd af nattliga aöfall de pösitioner. fom de under dagens strid verkligen lyckats försvara och bibehålla. Depeschen gat likväl vid handen att Ohanzy försvarade sig steg för steg och att man således kunde hoppas att fiendens framträngande till Tours, skulle, åtminstone på den norra sidan om floden, ännu meltaga Hera dagar; . Albrottet i jernvägsföibit porter för armöos räkning. Trupper avläcvde och afgingo nästan öupphörligt: Jag gjorde om aftonen dea I en promenad till det i ut kanten af staden befintliga baratklägret för fälle. Alla der befintliga trupper tycks ha erhållit uppbrotteorder, ty packningarne låge färdiga och manskapet stod i stora ringar omkring lägereldarne, lyssnande till någon rolighetsmakare, som med sina historier eller muntra upptåg höll målron och glästigbeten vid makt. Det var en kall och stjernklar afton, marken betäckt af ett tunnt snötäcke. Längs det vidsträckta fältet flammade lägereldarne i långa rader, höjande emellanåt sina flämtande lågor öfver den omgifvande kretsen af män. De muntra skrattsalfvorna från dessa grupper äf krigare, som kanske dagen derpå skulle gå döden till mötes på slsgfältet, gjorde ett bögst egendomligt intryck i den stilla qvällen och under de förbandenvarande allvarliga omständigheterna. Under hela förmiddagen den 10 befann man sig ännu alltjemnt i samma ovisshet med afseende å utsigterna att kunna per jernväg lemna Toure. Vid det besök jag gjorde vid stationen erfor jag emellertid att hufvudsakliga anledningen hvarför man äpnu icke hade kunnat annonsera något bantåg för denna deg var att söka i den owständigheteo, att hela stationer, såväl västsalen som alla öfriga lokaler, voro öfverfyllda af sårade, som blifvit införda från slagfälten mellan Beaugency och Blois, och hvilka nu väntade på att förbindas, för att sedermera sändas vidare. Alltemelianåt öppnades också dörrarne, som förde in till väntsalarne, och man säg derifrån utföras en sjukbår, på hvilken någon svårt sårad låg orörligt utsträckt, öfvertäckt af en filt eller en kappa. Dessa svårt särade, som ej kunde fördraga en läcgre jernvägsfärd, fördes till de i Tours upprättade hospitalerna, och sannolikt upptogos äfven många i enskilda hus, ty jag såg flera af stadens invånare ifrigt sysselsatta att biträda vid deras transporterande och mer än en bår bars af civila personer ur de bemedlade klasserna. De lätt sårade skulle deremot föras vidare till aflägsnare delar af landet. Under afvaktan på det tåg, med hvilket de skulle afresa, såg man många ibland dem vankande omkring i trakten af bangården. De flesta voro sårade i srmarce eller i hufvudet. I sjelfva statiooshusets veatibul lågo stora högar af packningar, chassepotgevår och andra utredningspersedlar. Här och der, midt i en sådan binge afrenslar eller rätt och slätt lutad med ryggen mot en vägg, kunde man få se en soldat, så djupt inslumrad och sofvande så lugnt, som om bruset omkring honom, den skarpa kölden och krigets alla faror och fasor aldrig funvits i verlden. Äntligen vid middagstiden förkunnade ett anslag vid biljettluckan; att uvder loppet af eftermiddagen och den påföljande natten tåg skul!e expedieras såväl i riktniogen åt Nantes som åt Bordeaux. Tåget åt förstnämnde håll skulle afgå El. 5,20 e. m.,; och som jag bestämt mig att medfölja detsämma, ordnade jag mig följsktligen till affärd. Jag bade emellertid änvu tillfälle att under de timmar, som återstodo mig i Tours, göra en ganska intressant bekantskap. Det var en ung artilleriofficer, som blifvit fången i Metz, men som hade lyckats undvika att afgifva den hedersförsäkran, på grund af hvilken de fångne officerarne fingo gå fritt omkring i den tyska stad, dit han blifvit förd. Han hade derför ansett sig oförbindrad att begagna ett tillfälla enam erhjiäd elr att taga till filvkten lägroa gälldel. emellertid endast fortskaffsingen af resandös! ty talrika tåg gingo natt och dag med transatt iakttaga dess fysiocomi Vid detta tills)