Aftonbladet – 28 december 1870, sida 2

Det är emellan somliga män en naturl antipati — ett slags passiv aversion, sor aldrig sänker sig till fiendtliga handlingar el ler ens bittra ord, men som likväl är båd djup och häftig. Måhända kande mr Love icke med Charles Meredith, emedan denne med sin på en gång milda och lifliga karak ter, var en lefvande anmärkning öfver de förres loja och flegmatiska natur. Kansk låg det, honom sjelf ovetande, en hemli afund i denna motvilja; liksom i mr Mere diths obehag mot honom, eller rättare mot hans sällskap, en skymt af missaktning Hvad kunde han — sonen af det nittonde år hundradet — mannen med det jemna lynne och på samma gång det energiska, verksamma lidelsefulla sinnet — ha gemensamt med de rike, passive, håglöse millionären? Men båda voro emellertid män af verld och då mr Lovell kom till den dunkla, skugg rika vägen, der mr Meredith redan gick a och an under väntan på bonom, försvann de: mulna trumpna minen från hans ansigte och Charles Merediths ädla drag uttryckte en. dast tacksamhet, då han fom honom til mötes, Ni torde inte finna det underligt, mr Lovell, att jag önskar få tala med er,, började mr Merediih, Jag behöiver knappt säga, hvilket ämne. Jag hoppas att ej ha valt er olämplig tid och plats? Nu passar det sig rätt bra, svarade mi Lovell, och hvarför irte der vi befinna oss? Han hyste ingen önskan att föra mr Mere: dith till lady Johns hus, eiler i närheten a Silvia. Till en början måste jag säga er,, sade mr Meredith, att monsieur de Y Epine inte har rest till Canada.s Mr Lovell hörde detta med just så mycken öfverraskning som han genom att draga upp sina ögonbrya kunde uttrycka. Såå verkligen!, sade han, tog derpå upp en cis garr, bjöd en åt mr Meredith, som denne icke mottog, tände derpå sin egen och började röka, afvaktande hvad som videre skulle kvm,