Aftonbladet – 28 december 1870, sida 2

Men pengarne äro icke dessmindre förstörda, fortfor mr Meredith. Han spekulerade och förlorade hvartenda öre samma dag han kom till Paris. Denna gång uttryckte mr Lovell ingen öfverraskning; han nickade blott och sade: Jag vet.n Sedan han fann allt vara förloradt, tog han till flykten. Det var en händelse som gjorde att vi sammanträffade och som öfverlemnade honom så pass i mitt våld att han tvingades till mig yppa hela detta afskyvärda bedrägeri. Jag vill ej besvära er med anförande af några detaljer. Det kan vara tillräckligt om jag säger er, att Louis deY Epine har för mig bekänt hela affären, så att jag nu är follkomligt bekant med de olyckliga transaktioner, som egt rum herrarne emellan. Ja så, yttrade mr Lovell lakoniskt och nickade. Jag behöfver knappt säga er hvilket hårdt slag detta är för hans hustru, hans gamle svärfader och för mig sjelf. Så är det naturligtvis,, sade mr Lovell med en liten skymt af deltagande, men om jag vore ni, mr Meredith, skulle jag lägga det på sinnet så mycket som så, och dermed blåste han Bort cigarröken i luften. pDet är en gammal ledsam historia om 1eoparden och hans rof,, tillade han gäspande och kastade bort cigarren, som passar bra in på Lonis de YEpine. I dag är det jag. som träffat ot för honom; i morgon biir det någon annan. Det ekall inte ske! ropade mr Meredith blek af harm. Min styffader och jag ha hotat hosom med lagens arm, och han vet utt vi inte hota förgäfves. Vi skola få howom förklarad omyndig och ehuru detta, hvad honom sjelf angår blett tycks vara en tom ormalitet, då han ej har något att förstöra, jä skall det åtminstone betaga honom maken att roinera andra. Alldeleg rätt, sade mr Lovell. Mycket ätt. adk Fal KUR OLD DeföEPe at nh