Aftonbladet – 27 december 1870, sida 4

Min söta... hvad kan pi mena? Jag har inte varit ur min bädd på heia farcn. Det blef nu Bilvias tor att se förvånad ut. Hon hade icke väntat sig ett så oförsynt förnekande. Huru?... Jag såg er ju, sade hon, lika tydligt som jag ser er nu. Min bästa, ni måste säkert ha drömt!e svarade mrs Green med orobbad fattning, oty jag har visserligen inte varit i närheten af miss Mereditzs rum denna natt. gilvia såg på henne och kände sig färdig att anklaga henne för att hafva öppnat miss Merediths byrå oeh läst hennes testamente, men italiensrnes gåfva att kunna tiga kom henne till bjelp och manade henne tilltystpad, Högst eget, att jag skulle drömina allt detta, yttrade hon. Ja, verkligen eget, svarade mrs (åreen kallt. Vill ni ha den godheten att säga miss Meredith, att jag genast skall komma Ja; svarade Bilvia tankspridd, det vill ag. ! Hon lemnade rummet förvånad, undrande, nästan bestört. Hon vågade ej återvända till den sjuka, på det icke en eller annan fråga af derna skulle tvinga henne att förråda mrs Green. Hon gjorde byad som var orätt, tänkte Silvia, men utan att vilja skada någon. Jag skall tiga, om jag med samvete kan det. För att således vara fullt säker för miss Meredith och emedan hon kände sig både trött och illa till mods, gick hon ned iträdgården. Morgonen var lugn och frisk; Silvia erfor dess upplifvande inflytande. Småningom försvunno hennes farhågor och bekymmer. Hon brydde sig ej vidare om att tänka på miss Meredith och mrs Green, och glada förhoppningar intogo hennes tackar