Aftonbladet – 27 december 1870, sida 4

Från Java. Åbo Underrättelser innehåller ett intressant bref från en Finne i Batavia, ur hvilket vi meddela följande utdrag: Härifsån är denna gång icke mycket nytt att berätta. Aret blir godt, hvad skörden beträffar, men i Europa ligga ännu förra årets varor i nederlag, och marknaden är derföre usel. Hela verldshandeln står nästan stilla, och konkurser tyckas vara de förnämsta nyheter från hela verlden. På Java äro sådana dagliga. De största kompanier ha ramlat detta år, och de som äro qvar ligga modfälda och beräkna sina förluster. Afsen Jawascha lifränteanstalten, ett gammalt och verldskrediteradt etablissement, har nyss gjort en cession, omfattande 40 millioner gulden, och i sitt fall meddragit omkring hundra större och mindre hus, här och annorstädes. Under sådana tider ha vi börjat, och prospekten till snabb framgång är derföre klen; men vi handla försigtigt, spekulera tillsvidare endast då vi måste, lefva sparsamt och hoppas jå framtiden. Just då jag nedskrifvit detta, anlände ett telegram från Sunda Straat och medförde underrättelsen att finska skeppet Grefve Berg, från Uleåborg, passerat sundet, och jag reste genast ut för att träffa kapten Björnström, som är befälhafvare å nämnde skepp. Min resa var ganska angenäm. Jag gick med en vanlig segelbåt härifrån den 15:e middagstiden, och anlände på qvällen till en liten ö, benämnd Amsterdam (vid Javas nordvestra kust), hvilken ö är ebodd af omkring 200 malayiska fiskare. Då jag såg att intet skepp ännu syntes vid horisonten, beslöt jag att tillbringa natten på denna ö, hvarföre jag sände mina båtsmän i land, för att underrätta höfdingen att en europå önskade nattherberge. Emedan hit mycket sällan kommer någon hvit i land, äro öboerna särdeles nyfikna och artiga, då det någongång hänaer. Hans herrlighet sjelf kom ned till stranden, åttöjjd af hela sin talrika familj (fem hustrur och ep oändlig skara barn) samt sade på malayiska att han ansåge det för en heder att få herbergera en hvit i sitt palats, dit vi genast begåtvo oss i väg. Detta, som bestod af ett bambubus med temligen stora och på sitt sätt välmöblerade rum, uppnåddes snart, och jag blef nu bjaden att äta en frukt med kzffe, innan jag kunde gå in. Detta är ett hedersbevis och tillika ett skryt, emedan frukten (ett litet blått, surt bär) ärsällsynt och kostar pengar. AF höfdingens familj och isynnerhet af hans gamla moder blef jag bemött med utmärkt välvilja och vänlighet. Jag måste deltaga i hans måltider, ehuru jag medförde egen vägkost. Härvid äck jag hjelpa mig med de enda slags gafflar jag hade medbragt, nemligen de natarliga. Då malayerna genom långvarig exercis lärt sig att med färdighet begagna dessa, men jag deremot var ovan och klampig att t ex. äta ris och kokt fisk med fiograrne, så kunav 32 ej låta bli att högljudt ytira sin förvåning och munterhet ölver denna min brist på belefvenbet. De unga prinsarne och prinsessorna skrattade isynnerhet hjertligt hvarje gång mina fem plas två blefvo så fastklibbade med ris, att jag ej mera kunde röra dem, Men gamla enkedrottningen, som i sitt slag var en söt gumma; ehuru hon såg ut som en hexa, tystade ned de unga och begynte gifva mig an lektion, som äfven lyckades så tillvida, att frukosten följande morgon gick något bättre, ehuru jag dervid igen hade en ny pröfoing, emedan et då, i stället för ris, serverades gröt af bananas. Fruntiminerna och barnen fiogo ej äta med, utan måste vänta tills vi slutat. . om Efter qvällsvarden följde höfdiogen, på min begäran, mig ut på en tur omkring ön, hvarvid jag fick begagna hans bästa ridbäst; han sjelf ville på inga vilkor begagaa andra fortskaffningsmedel än sina egna ben. Detta var äfven en vördnadsbetygelse. Han gick dervid framför mig och beskref alla öns märkRS trees ——— om