Aftonbladet – 24 december 1870, sida 2

rade sig ämna föra Ada till Saint Remy. Mrs Green insåg sin fara, men pu var det för sent att draga sig tillbaka, hon föresatte sig således att taga saken på bästa sätt. Jag skall säga att hon har vuxit, tänkte hon med en viss desperation. Unga flickor skjata upp ibland alldeles förvånande hastigt, som hvar man vet Men en sådan ursäkt var icke behöflig. Miss Meredith såg Silvia och yttrade iogentiog or henne. Ett dåligt tecken! tänkte den stackars mrs Green. Ett dåligt tecken var det — dåligt för benne, för Charles Meredith, för Silvia; för alla, Miss Merediths hastigt fattade öfvertygelse, 33 hon såg den unga italienskan var oDet är, eller har v:rit något kärleksförhållande mellan Charlie och lisnne; detta är orsaken hvarför han aldrig nämnt henne i sina bref. Miss Meredith kände sig ganska förbitrad emot sin unga frände; han var emellertid långt ur vägen för hennes vrede och att låta den utbryta mot honom kunde föga hogna henne. Större skuile då hugnaden vara att plåga Silvia — om ej för annat, så till en rättvis näpst för att hon var vacker och emedan hon korsade miss Merediths planer. Emot en sådan fiende: gammal, samvetslös och elak, hade Silvia blott föga utsigter att kunna försvara sig. Hon var icke så enfaldig, att hon. ej genomskådade miss Merediths bevekelsegrunder, icke heller nog godtrogen för att lita på allt hvad den gamla damen yttrade; men till hvilken grad hon talade sanning, var för Silvia omöjligt att veta och ovissheten förorsakade hevne en bitter fråga. Icke ett löfte, icke ett förklarande ord hade blifvit uttaladt mellan henne och mr Meredith. Silvia hade, tack vare hennes trotsiga och egensinniga sinne gifvit