Aftonbladet – 24 december 1870, sida 2

m är afsedd för bagage-aflemningen, och vilken icke såsom hemma hos oss befinner g i en liten glugg, utan upptager den stora estibulens hela längd, fylld af verkliga berg f koffertar och kappsäckar. I vestibulen vimlade och trävgdes en jägtande massa af esande och deras afskedstagande vänner, uner det andra vid biljettluckan i en ändlös ueue afvaktade tillfäliet att erhålla biljett n att sedan kunna få sitt bagage polletteadt. För tgen del hade jag bestämdt mig att ästa dagen följa med strömmen, enär jag ar föga sinnad att qvarstanna under en renssisk ockupation och det var gifvet att, m den fiendtliga armen nalkades Tours, det kulle blifva alltmer och mer svårt att fiona n lägenhet i samma mån som fienden kom ärmare. Förr eller senare skulle också, i adant fall, det ögonblick inträda då alla .ommunikationer, åtminstone med jernväg, kolle blifva aforutna, och en resa med anan lägenhet skul!e i ett ögonblick, sådant om det ifrågavarande, icke blott blifva oskägt dyr, utan äfven för en utländiog föranden med många svårigheter. Jag hade. åledes på torsdags aftonen sagt mina väner i Tours farväl och pjorde mig tidigt påöljande morgon klar till affärd. Som jag mellertid helt nyss hade besökt Bordeaux och let för utförande af mitt uppdrag icke var f synnerlig vigt att befinna mig på samma lats som regeringen, då hon nu förflyttade ig så långt från krigsskådeplatsen, helst jag u af erfarenhet kände, att man i regerinjens närhet äfven i 8. k. väl underrättade retsar, visste föga eller intet utöfver det, om regeringen fann för godt meddela åt idningarne, och hvilket alltid samtidigt priddes öfver landet med telegrafen, så var let min afsigt att taga vägen vesterut, genom 3retagne, för att derifrån uppnå någon hamn id Kanalen, der jag kunde finna ångbätsägenhet när jag fann tidpunkten vara inne utt lemna Frankrike. Vid bangården erfor ag, att på e. m. ett tåg skulle afgåi denna iktning, och jag bestämde mig således att nedfölja detsamma. Men iogenting är vanskligare i dessa tider in uppgörandet på förhand at en resplan. En kort stund efter det att kl. half 11 f. m., regeringens medlemmar och diplomatiska kåren (och med denna äfven de Förenade rikenas chargå daffaires grefve Stenbock) hade afrest till Bordeaux, förkunnade ett nytt anslag vid biljettluckan, att alla för denna dag annonserade tåg voro inställda, emedan krigsministeren tagit all materiel i anspråk för armns behof. Det var således ingenting annat att göra än att vänta och se tiden an. Det obehagliga härvid var, att man, i den fullkomliga okunnighet som rådde rörande resultatet af torsdagens strider i trakten af Beaugency, icke kunde veta om ens den följande dagen några tåg skulle kunna afgå eller kommunikationerna förblifva afbrutna. För öfrigt hade vistelsen i Tours i detta upprörda ögonblick ett ganska stort intresse och jag är efteråt mycket belåten dermed att jag der blef qvarbållen ett dygn mot min vilja. Hela staden antog npewligen alltmer och mer karakteren af ett fältläger och man märkte tydligt att man befann sig på sätt och vis inom armens linier. Då numera så läng tid förflatit sedan dessa tilldragelser timade och ställvingen vid Loire blifvit sedandess väsentligen förändrad, har jag icke vidare någon betänklighet att omförmäla, att dessa truppmarscher, som alitifrån min ankomst till Tours hade egt rum genom staden, i det nästan hvarje dag större eller indre truppafdeiningar tågade genom densamma, antinogen för att rasta en eller avnan dag i det utanför staden befiotliga läger, der ett stort antal träbaracker blifvit uppförda för deras herbergerande, eller för att med bantågen föras vidare, ingen visste så noga hvart, dessa truppmarscher, säger jag, bletvo alltifrån mottagandet i Tours af underrättelsen om Orlans fall, ännu talrikare. Om truppernas destination och om anledningen till dessa marscher, hvilka än gingo öfver Loire mot norr, än till den söder om staden belägna jernvägsstationen hade man sig i allmänhet föga eller intet bekant, men närvaron i trakten af dessa betydliga stridskrafter kunde emellertid anses såsom bevis på, att åtgärder vidtogos för att skydda regeringens säte mot en öfverrumpling, och det var med afseende på dem som jag tillät mig i ett af mina föregående bref nämna, att Tours åtminstone icke skulle blifva taget af någon helt obetydlig styrka. Under de båda sista dagarne af. min vistelse i Tourg, om hvilka jag nu talar, nemligen den 9 och 10 dennes, icke blott fortfor detta oupphörig gående och kommande af linieoch mobilgardesbataljoner, utan man såg sådana kampera här och der på de öppoa platserna i staden, synnerligast i närheten at den söder om densamma belägna jernvägsstationen. Manskapet, emellanåt permitteradt, ströfvade i stora flockar omkring i staden. Dertill kom ett för hvarje stund växande antal af francstireurs, hvilkas mångskiftade kostymer antydde att de tillhörde en mängd olika kårer. De ströfvade omkriog ensamma eller i större eller mindre grupper, släpande å sin Chassepot eller sin Remington. Melan dessa flockar af militär armbågade sig den civila befolkningen med jägtande brådska fram, tydligen upptagen af bestyr, som stodo i samband med den fara som hotade och som ansågs blifva alltmer och mer öfverhängande i samma mån som man såg allt flere af dessa med sina vapen på ryggen kricgströfvande soldater och francs-tireurs, af hvilkas närvaro här, såsom det syntes utan att de befunno sig inom ordnade kårer, man kunde sluta sig till att de voro traineurs, tillhörande truppafdelningar, som befunno sig mer eller mindre i upplösningstillstånd efter strider i hvilka de deitagit eller under den