Aftonbladet – 24 december 1870, sida 2

AE reser stark, men ej förstår att vara på sin vakt emot en bestämd och kall beräkning. Miss Meredith hade hört talas om Silvia Nardi och företagit en temligen lång resa i afsigt att se, alt studera och ifall så fordrades att krossa denna unga fiende. Ada Gray hade först nämnt hanne, men så vårdslöst att miss Meredith trodde Silvia vara ett barn. Hur förefaller den der lilla, italieoska flickan vid Saint R6my? hade hon sagt åt mrs Green, som vr alltför glad öfver denna möjlighet att slippa bacnor, för att vilja upplysa sin misstänksamma ocu svartsjuka eskyddarinna. Allt skulle måhända gu fredligt förbi, om inte mrs Barton hade varit. Brefskrifpinog var en stor hugnad för mrs Bartons hjerta. Hon hade skrifvit bref till hemorten i hvilka Silvia blifvit nämnd, och ett af dessa bref var olyckligtvis till en af miss Merediths vänner. Brefvet innehöll, biand annat, följande ord: Mademoiselle Nardi är helt enkelt en at de mest förtjusarde, unga flickor jag någonsin sett. Hennes ögon, hennes leende, skulle förvrida hutvudet på mänga verldsvisa män i London, men hvem ser henne här i denva vildmark? etc., ete.n Tag vård om din vackra kusion, yttrade vännen till miss Meredith; det fions en farlg skönhet vid Saint Römy. — Hon uppiäste ofvanstående yttrande. Vid Saint Råmy! skrek miss Meredith. Då är hon ja i samma hus som han. Er sådan hycklerska den här gamla Green är! Msn i stället för att banna mrs Green för hennes dubbelhet, hvilket måbända hads skrämt bort denna, lockade miss Meredith ien intet ondt anande, beskedliga fran med boppet om en tur till Schweiz, och sedar hona väl hade fått henne så långt som till Paris, ändrade hon sin resplan och förklas