Aftonbladet – 22 december 1870, sida 7

grundligt misstagit oss om Paris fortifikatoriska styrka och dess hjelpkällor till en försvarsarmå samt i afseende på svårigheten att anskaffa belägringsmateriel. Paris är en armåfästning eller en stor vapenplats, hvars styrka företrädesvis består i dess talrika detacherade fästen i förening med en arm. Utan en armå mellan fästena och Paris skulle de förra blott ha samma värde som små fästningar, hvilka kunde ett och ett i sender angripas genom en bombardering eller ett formligt anfall. Med en armå blir terrängen utanför Paris ett befästadt slagfält, på hvilket alla belägringsarbeten äro förbundna med de största svårigheter. När den 19 September mobilgardena och general Vinoys trupper i vild flykt från Sceaux kastades in i Paris, tviflade vi att det skulle lyckas Trochu under det deprimerande intrycket af den franska fältarmåns totala nederlag att formera en ny armå i Paris; vi trodde att inre oroligheter skulle demoralisera Paris, så att en kort beskjutning af några fästen skulle vara nog för att tvinga befolkningen att gifva sig. Vi underskattade härvid svårigheten med belägringsmaterielens framskaffniovg, som så lätt kan hånda den, som befinner sig på afstånd. När ändtligen vägarne voro banade, hade Trocbu med en energi, som förtjenar erkännas, funnit tid att formera och ytligt utbilda betydande massor. Ställningen befann sig numera i följande skick: Vi kunna för vår betraktelse taga hvilken front af Paris som helst, t. ex. den södra. Här ligga 5 fästen utanför den egentliga stadens befästaringmur: Issy, Vanves, Montrouge, Bicetre och Ivry. Fästet Issys ringmur ligger på ett afstånd af 3200 steg fr. stadsripgmuren. Vanveg...... 3000 Montrouges 3400 — Bicetres ... 2600 — IVIYS....ssess 3800 Alla närbelägna fästen understödja hvarandra ömsesidigt, och vi kunna antaga deras afstånd i medeltal från stadsringmuren till 3500 steg. Då de ala äro bevärade med svåraste kalibrar, beherrska de terrängen framför på 4—5000 steg, eller med andra ord, deras eld når till byarne Meudon, förbi Clamart, Sceaux, Chevilly och Choisy. Till och med om terrängen tilläte oss ett större närmande, såsom t. ex. på höjderna vid Clamart, skulle vi ändock blott kunna placera våra batterier på omkring 6—7000 stegs afstånd från stadsringmuren och härifrån med våra svåraste kalibrar på förstäderna Grenelle och Vaugirard. Den egentliga staden Paris sjelf skulle fortfarande ligga utom skotthåll för våra kanoner. Om en bombardering af Paris medelpunkt kan således icke bli fråga, och det måste vara klart, att bombarderandet delvis af några förstäder skulle vara fullkomligt ändamålslöst. Fransmännen äro ingalunda dåliga ingeniörer, de ha byggt fästena i Paris i afsigt att skydda sjelfva staden för det första anfallet, och det vore underligt, om de skulle ha anlagt dem så dumt, att ändamålet med dem ginge helt och hållet förloradt. Vi måste således, ifall vi vilja tillkämpa oss afgörande framgångar, anfalla fästena, och då får man mycket ofta höra den anmärkningen: Hvarför bombardera vi icke fästena lika väl som Verdun, Toul, Thionville o. s. v. Då dessa fästningar icke kunde hålla sig, skola icke heller dessa små fästen kunna göra det. Men härvid glömmer man den afgörande omständigheten, att samtidigt med dessa fästningar besköts äfven det inre af städerna, samt att uppgifvandet derefter skedde mer med afseende på invånarne än derför att fästningen sjelf icke längre förmådde försvara sig. Bombarderingen af ett rent militärfäste har sällan framgång, ty det är ju på allt sätt genom bombfasta förvaringsrum 0. s. Vv. förberedt på beskjutningen, och framför allt håller det våra batterier på ett 84 aktningsfullt afstånd, att vi endåst med de svåraste mörsare kunna anfalla. Ett dylikt fortifikatoriskt väl utrustadt fäste kan blott tagas, om vi med våra batterier rycka närmare fram till det, ansätta dess fronter, facer och flanker med en korsande, ricochetterande och direkt eld, samt slutligen skjuta bresch och storma det. Vi ha härmed kommit till det resultatet, att för ett energiskt anfall på Paris tyckes inledningen med en formlig belägring såsom vid Strasbourg vara en nödvändighet, och härmed komma vi till svårigheterna att angripa en dylik stor vapenplats. Det formliga anfallet, parallelernas öppnande och framskjutande-samt anläggningen af--batterierna i dessa leder alltid till målet, om de ifrågavarande. arbetena kunna ostördt utföras. Svårigheten med dessa arbeten, som skola verkställas i den fiendtliga kanonelden, är mycket stor, emedan alltid blott få trupper kunna finna betäcktuppställning vid löpgrafvarnes teter, och den försvarandes sträfvan går således ut på att förstöra dem genom utfall såsom det bästa medlet deremot. Vid en liten fästning ba dylika utfall icke mycket att betyda, emedan kommunikationerna från fästningen framåt blott äro ringa. De skola lätt kunna tillbakaslås af belägringstrupperna. Annorlunda förhåller det sig här vid Paris. Om. vi t. ex. antaga, att vi framskjuta första och andra parallelen ända till 500 steg från fästena Issy och Vanvesg, så skulle större truppmassor till arbetenas betäckande först ungefär 2000 steg bakom parallelen finna en någorlunda betäckt uppställning. Vi skulle här äfven blott kunna koncentrera en jemförelsevis liten del af cerneringsarmån, då vi ju i hvarje ögonblick måste vara beredda på större utfall i norr, öster och vester. Det är deremöt ingenting som hindrar general Trochu att en vacker dag helt och hållet blotta den östra och norra fronten på trupper, koncentrera hela sin styrka bakom fästena Vanves och Montrouge och med 120—150,000 kasta sig öfver våra belägringsarbeten, Vi måste då antingen öfvergifva dessa eller inlåta oss i strid inom de fiendtliga fästenas skotthåll. Dessa äro blott några af de skäl, man måste framställa för att bemöta åsigten, att blod onödigtvis uppoffrats genom uppskoivet med bombarderingen af Paris..: Ett anfall mot Paris i fullkomlig säkerhet, såsom man väl torde föreställa sig saken, är omöjlikt; tvärtom skulle det genom sina följder kräfva offer, mot hvilka förlusterna i striderna vid Loire rent af försvinna. — Taga vi nu i betraktande ställnipgen på krigsskådeplatsen under de senaste fyra veckorna, besinna vi, att 200,000 fiender från alla häll varit i antågande mot vår cerneringsarmå, att lika många trupper i Paris stått färdiga att genombryta våra linier, så måste man medgifva att tidpunkten just icke varit egnad för ett formligt anfall mot den ena eller andra fronten af Paris. Nu äro fiendens antågande armåer slagna; vi ha för en tid åter endast med Paris att göra, och det kunde vara möjligt att vårt armbefäl nu bes sluter sig för anfall.