Aftonbladet – 22 december 1870, sida 7

Hverför det, mrs Groom? frågade Silvia, ånyo förvånad. Derför att just nu kom gamla miss Meredith hit och emedan det är lika säkert som att två gånger två är fyra, att der miss Meredith är, der kommer någon ledsamhet att inträffa. Är miss Meredith kommen bit till huset? frågade Silvia med hastigt väckt intresse. Ja, så är det. Miss Meredith, som ej kan tåla min goda matmor, har likväl varit nog oförsynt att ämna sig objuden, jemte kammarjungfru och sällskapsdam -— mrs Green — till hennes hus. Och när hon kommer och finner slottet nedbrunnet — just lagom åt henne! — så åker hon helt obesväradt hit! Då menniskor ha pengar, så tycka de väl att hela verlden hör dem till och att hvart hem är ett värdshus, kan jag tro. Men hvad lady John kommer att tycka om detta, nu, sedan mr Lovell och miss Gray äro här, det få vi se.x nÄro också de komna? Ja. Mr Lovell kom tidigt i morgse, som jag tror, och miss Meredith hade med sig miss Gray. Nu får ni mycket sällskap, må tro! Jag är ganska nyfiken på att få se miss Meredith. Är ni det, mamzelle? Ja, i mitt tycke får ni då inte se hvad som är synnerligen vackert. Tögen lefvande varelse skulle förmå hålla räkning på hennes infall och konstiga upptåg. Och detta är likvisst ingenting emot hennes svåra lynne. Bara två kunna sämjas med benne, — mr Charles, emedan han är hennes herre; miss Gray, emedan hon är hennes slaf. Med dessa båda är hon något så nära på vänlig fot och grälar med hela den öfriga verlden, — för att taga sin skada igen, kan jag tro. Jag gissar detta väl är orsaken, hvarför hon tagit ett beslut att de skola gifta sig med hvarandra. Är hon verkligen så bestämd derför? frågade Silvia med skenbar likgiltighet. Ja, så säger man åtminstone,, svarade mrs Groom mera varsamt,