Aftonbladet – 22 december 1870, sida 6

Du är den våg, som skall lyfta Ditt land ur mörker och graf; Du är i sorgernas klyfta Det allt uppfriskande haf. Ur inre glödande schakter Upplyfter sig Finlands vall: Af inre glödande makter Till ljus det upphöjas skall. Strid, yngling, med barm i lågor, Bed, dotter ät Finlands strand, Att andens eviga vågor, Må höja ditt fosterland. Näst efter dikterna till fosterlandet, bland hvilka Lejonet på Parola malm, Finlands flagga med flera förtjena framhållas såsom i sitt slag fulländade, följer under rubriken Hågkomster åtskilligt som för svenska läsare bör vara af särskilt intresse, t. ex. en högstämd dikt till Fredrika Bremers minne eller dessa karakteristiska rader öfver August Blanche: Lik en ranka invid roten Af en mäktig furas trots Stupar August Blanche vid foten Af den tolfte Carls koloss. Månget snillrikt återgifvet Brokigt drag af menskolifvet Har hans penna ritat ut; Intet är af honom skrifvet Så romantiskt som hans slut. Åfven åt Bernh. von Beskow och flera andra händangångna svenskar egnas hjertliga minnesord, och ett poem till G. H. Mellin, dateradt Marstrand i Juni 1868, visar att det Gustavianska tidehvarfvets Skaldebref, kunna med fördel lefva upp igen, utan att behöfva mista något af sin elegans, fastän de cirklade ordalagen försvunnit. Men icke blott svenske män och qvinnor ihågkommas; åt den gamla universitetsstaden nere på skånska slätten skänkes en vacker hyllning, ett I från skaldens närvaro vid: jubelfesten 1868. Den elegiska grundstämning, som nästan blifvit ett utmärkande kännetecken för Topelii skaldskap, gör sig visserligen gällande äfven i de nya dikterna, men derjemte finner man någon gång ett drag af.skalkaktig humor, såzom 1 det lilla gratiösa poemet Det vet ingen, och ofta framträda skaldens frihetskärlek och lågande entusiasm för allt hvad högt och ädelt är. Af direkt intresse för dagen äro i detta afseende dikterna öfver Garibaldi, Pio nono och Napoleon. I allmänhet föreställa vi oss, att denna vackra diktsamling, som äfven i typografiskt hänseende lemnar intet att önska, skall icke blott intaga en hedersplats bland julpresenter, utan i hela, vårt land, omfattas med varäktigt intresse. ee — Vår litterära julmarknad är för öfrigt denna gång icke fattig .på poetiska, arbeten af. betydenhet. Vi nämna här i korthetnågra, förbehållande oss en utförligare redogörelse, då tid och utrymme det medgifva. Naima, dramatisk dikt af Herman :Sätherberg. Ett arbete, rikt. på poetiska skönheter, originelt och något fantastiskt till sin planläggning. Diktaren uppenbarar så purt-poetiska intentioner och förlägger sina scener så långt bort .i tiden och rummet, ja.till någon del utom tid och räm, att man Knappt kan tro, att denna dikt uppstått i vår realistiska och stormiga tid. Ur mer än en synpunkt är det en märklig och intressant företeelse. Lyriska dikter af Edvard Bäckström. (J. Seligmann.) En samling af 59 poemer, utmärkta genom värma och innerlighet i känslan och en: högst betydande talang i formelt hänseende. Ett öch aimnat vitnar, att författaren icke heller saknar den fint satiriska udden. Såsom prof i detta hänseende meddela vi följande stycke, som författaren gifvit öfverskriften Konstkritiken: Ett herdestycke? — ropar Emilie — Då finns bestämdt en källa deruti, En Jljusröd herre och en tyllklädd snärta, Han ser på henne, hon på sina lamm, Och Damon söker ut sin flöjt få fram En ton, som rör Clorindas tigerhjerta. En suck af vemod höjer hennes bröst, Men hennes hårdhet nått den sista stadien, Ty rodnaden på kinden bådar tröst. Är det ej sött? — Precis som i Arkadien! Ett herdestycke? — Betty tar till ord — Jag ser tre gubbar vallande en hjord, En gumma står vid hvarje gubbes sida. Men längst i fonden, solbelyst och klar, Syns ett kapell, mot hvilket trenne par Förlofvad ungdom ses belefvadt skrida. Kaftanklädd, from, till deras möte går Ur kyrkans hvalf alltren den gamle patern. Då ler hvar blick. Då glädjas folk och får, Och allt är godt. — Precis som på teatern. Ett herdestycke? — Mina damer, mer Få ni ej gissa. Taflan fram jag ber! En liten valltös der I skolen finna, Hon har 6ej schäferhatt och ej. chignon; Hon brukar vadmal mera än linon, För kor och ej för lamm är hon herdinna. I flöjtens ställe har hon stickorna Och ingen Damon syns bland kreaturen. Kors — litet misslynt ropa flickorna — Det der är ju precis som i naturen, Dramatiska studier af Edv. Bäckström. (J. Seligmann.) Under denna titel-harssamme unge diktare i en nätt volym sammanfattat fyra sceniska arbeten: En kronav, Evas systrar,, sFörsta Maj och sFången på Kallön, hvilka allesammans med stor framgång blifvit gina å vår kongl. teater. Vi glädja oss åt den titel af studier förf. nu.gifvit ät dessa arbeten, ty den vitnar ej ensamt om en lofvärd blygsamhet, utan tillika derom, att