Aftonbladet – 22 december 1870, sida 2

synbar var hennes nåds barm öfver mr Lo vells afresa, att hela mrs Bartons deltagand blef väckt och hon gick omkring till alla buset och beklagade lady John. Det vars mycken godhet, så mycken gästfrihet af hern att taga det så; men gästfrihet var för benn en andra natur. O! hvilken förträfflig karsk ter! Så fri ifrån sjelfviskhet, så älsklig! sanning var det inte grufligt att den söta lad; John skulle plågas på detta sätt. Till ersättning för ett så bårdt slag, skänkt emellertid ödet, zom hvarken alltid är blind eller ovänligt, lady John en ersättning, de hon hvarken hade önskat eller väntat. Fi vecka efter mr Lovells afresa sutto de alle sammans i salongen. Misz Lovell hade kru pit upp i ett soffhörn och knaprade på cho coladepastiljer som samma morgon jemte er liten vävlig biljett hade kommit från henne kusin, med löfte om ytterligare en skickving Men ehuru pastiljerna voro delikata känd sig miss Georgie ändå ur humör, först oc! främst emedan hon tyckte att hela zällskape eom hon hade omkring sig var tråkigt; fö det andra, emedan hon två gånger hade sök Silvia denna dag, för att föreslå henne en båtfärd på två man hand, men ingenders gången hade hon träffat Silvia inne; för det tredje var miss Lovell missnöjd, emedan lady John, professor Smith, mrs Barton och mi Enfield spelade whist, en sak som hon bjertligt afskydde. Vid whistbordet gick det ganska stormigt till. Mr Erfield och mrs Barton hade all trumfen och lady John bara dåliga kort på band. Detta stegrade hennes vrede mot den frånvarande mr Lovell, och professor Smiths dåliga spel bragte den till sin höjd. Hur kunde han slå ut spader, då han visste ait hon hade hvarken trumf eller spader? Förgäfves försäkrade professor Smith att har