Aftonbladet – 22 december 1870, sida 2

stanna på hvar sin sida om Sundet, för att der med misstänksamma blickar betrakts hvarandra, och England skulle blifva alltför vanmäktigt för att kunna lemna andra något skydd. En annsn version, att Ryssland skulle låta Östersjön blifva en preussisk insjö, mot det att Marmorasjön med sina sund blefve en rysk, hafva vi dock än svårare att tänka oss. Ryssland kan icke undvara hvarken andhemtningen genom Östersjön eller lifsflägtarne från det vestra Europa. Preussen har också säkerligen redan alltför många försänkningar i de ryska östersjöprovinserna, och dessas tyska befolkningar äro säkerligen också redan alltför mycket anstuckna af de tyska enhetsideerna, hvilka i sin ordning äro svurna fiender till de panslavistiska enhetssträfvandena, ehuru de borde erkänna dessa såsom jembördiga och likberättigade. Mellan Ryssland och Preussen skall således finnas mer än ett stridsäple. Den gammalryska andsn, hvilken knapt kan glömma den tyska uppblandningen at det Romanowska blodet, blefve måhända också alltför högdragen, i jemförelse med det behändiga England. I besittning af äfven den franska flottan, hvilken de, under ofvanstående förutsättningFaf Preussens fullständiga seger i det nuvarande kriget, utan tvifvel skulle veta att tillegna sig, blefve Preussen och England ett fraktansvärdt förbund, huru mer eller mindre aktivt eller passivt man än i detta fall vill till en början tänka sig England. Men då. om ej förr, torde den republikanske jätten på andra sidan Atlanten börja tänka på bafven frihet och finna tiden vara inne att nägot blanda sig uti de europeiska förhållanden Och emellan den kolossen i öster och den j vester, i hvilkas olika naturer och temy menter många, om än relativt svagare bun förvandter torde finna en garanti, kunde d blifva qvaft äfven för eljest fruktansvärd flender. Vi tilltro oss dock ingen divinationsförmåg Vi hafva allenast velat uttala vår på z förda skäl grundade öfvertygelse, att de preus siska förstoringsplanerna och den Bismarckska politiken innebära ett hot äfven mot vår fädernesland. Men väl den, som vet att : tid bereda sig till striden och att rätt välj: sin plats i den! C.