Aftonbladet – 22 december 1870, sida 2

SJUNDE KAPITLET. Stor blef lady Johns öfverraskning och harm, då mr Lovell med ordet: affärer, som likväl icke i grunden upplyser någonting, semma afton meddelade henne och hennes öfriga gäster, att ban tidigt nästa morgon nödgades fara till Paris. Så-å, verkligen! utbrast mylady med en ganska mörk min, medan Georgie Lovell stirrade helt modfäld på sin kusin. Hvad skall jag ha med mig hit, åt dig, Georgie?, frågade han henne vänligt; choeolade? Jag fruktar att jag har växt ifrån chocolade, ljöd hennes nedstämda svar. Men trots sin smak för manliga idrotter, tyckte miss Georgie mycket om sötsaker; innan aftonens slut närmade bon sig derföre sin kusin och yttrade förtroligt: Gör som du sjelf tycker argående chocoladen. Men inga konfektyrer skulle kunnat stilla lady Johns missnöje. Affärer!s geade hon till professor Smith, hvad kan mr Lovell ha för affärer? Och ni vet att liksom, då han väl är kommen, han aldrig förstår när han bör resa, så är det också när han är borta — han begriper ej att i rätt tid komma åter. Denne monsieur de IEpine är orsaken till alltsammans, lita på det. Jag afskyr honom! tillade hon med tragisk pathos; och jag gör det så mycket mera, som Ada snart är här Professor Smith försökte att yttra några tröstande ord, men lady John ville icke låta trösta sig. Ni vet sjelf att alla mina rum stå tomma, sade hon i tonen af en retad hotellvärd. Mr Enfield ämnar resa, mr Lovell är rest och hvem äratt vänta, utom Ada? Så stor och