Aftonbladet – 17 december 1870, sida 2

mmm— — hp, —hHövbBDNe—O )6 H-Hibnlöe et t!TSNSNtSmincc De hade träffats flera gånger efter mr Merediths bortresa och åter kommit på sin förra, vävligt bekanta fot till hvarandra. Hör på, Silvia, sade miss Lovell, sedan hon skaffat sig en beqväm plats och medan hon gjorde ett allvarsamt anfall på jordabbarne, säg mig, om du kan, hvem som nar kommis till Saint Remy i dag. Vi sågo; en resvägn och äro faliga att dö af nyfikenhet.. Madame de IEpines man har anländt denna morgon. Intet kunde öfvergå miss Georgies förvåning öfver denna nyhet, såvida det ej var hennes ifver att få veta hvarför denna ostadiga person kommit hem och huru han blifvit emottagen. Men om nyfikenhet kom henne att glömma jordgabbarne, så åt deremot Sils dem med orubbadt lugn och yttrade kallt: Cara mian, hvad rör detta oss? Här ha vi sköna bär; låt oss äta dem, det är mycket bättre.. i Jag tycker rätt bra om honoms, sade miss Lovell litet trotsigt. Känver du honom? . Jo, säkert. Vi hade muntert tillsammans både bittida och sent, i Tyskland,, fortfor miss Lovell på sitt originella och fioa språk; jag tycker rätt bra om honom; ban är en treflig kamrat. Hans fra är deremot en riktig gås.n Silvia sprang upp och stampade i marken. Georg:e! utbrast hon med blixtrande ögon, hur vågar du att till mig yttra dig förnärmande om min vän? Miss Lovell försökte att hvissla, men misslyckades ömkeligen; hon bjöd till att rynka ihop ögonbrynen och se barsk ut — fåfängt! Hon tog derför sin tillflykt till talet och lade deri den manliga kratt som en ogin natur hade nekat heopes yttre varelse. Jag tycker om energin, sade hon spotskt; jag tycker isynverhet om den hos en flicka. Men tror du ändå ej, min lilla vän, att du har fått litet, bara helt tel för mycket på din lott?