den Z:dra armens högqvarter om de strider som närmast föregingo Orleans intagande: I högqvartereti hade man genom sorgfälliga rekognosceringar vunnit den öfvertygelsen, attfienden hade sin hufvudstyrka på vägen mellan Orleans och Paris. Ä denna väg skulle nlonde kåren framrycka på högra Aygaln på vägen OrleansChartres, storhertigen af Mecklenburg-Schwerin med 17 och 22 divisionen och bairarne, prins Albrechts af Preussen andra kavalleridivision skulle betäcka flanken. På venstra flygeln skulle tredje kåren från Pithiviers taga den väg som leder till Orleans. Det var fråga om ett koncentreradt anfall på den af general Aurelles de Paladine kommenderade armån. Den tionde kåren blef likasom i reserven. På morgonen den 3 December bröt andra armens högste befälhafvare, generalfältmarskalken prins Fredrik Carl upp från Pithiviers, åtföljd af sin stab. Det öfriga bögqvarteret skulle afgå till Toury vester om Pithiviers för att der afvakta vidare order. Generalfältmarskalken begaf sig till nionde kåren. Denna satte sig i rörelse från Chateau Gaillard. Avantgardet togs af 36:e brigaden, regementena 11:e och 85:te, under öfversten friherre v. Falkenhasuen. På den följde 35:e brigaden, regementena 36:e och 84:e, under general v. Blumenthals befäl. Divisionen stod under general v. Wrangel, kåren under general v. Manstein Först togs byn Assas, hvarvid många fångar föllo i våra händer. Under det ytterligare framträngandet fog Artenay, som fienden redan hade utrymt. Vid framryckandet öfver Artenay motto; avantgardet en häftig eld i fronten så väl som flanken. Fienden hade fått fast fot i en af ingångarna till nämnda köping, nemligen i väderqvarnen, Moulin dAuvilliers. Efter en hårdnackad strid togs denna position af avantgardet. Det 36:e regementet befann sig vid detta framryckande i reserven, det 84:e i yttersta venstra flanken. Under det striden rasade omkring denna väderqvarn, dref avantgardets befälhafvare öfverstelöjtnant v. Kittlitz med två sqvadroner fransmännen ur de byar, hvilka de ännu höllo besatta. Ständigt under skydd af en mycket verksam artillerield, men under ständiga försvarsstrider framträngde våra trupper, hvilkas mod vuxit genom de framgångar de under striden tillkämpat sig, allt längre. Åtven byn Briguet blef tagen, och då den nionde kåren kom i närheten af byn Chevilly, afsköt äfven på den högra flygeln storhertigens af Mecklenburg-Schwerin artilleri sina sista skott. Den 22:a divisionen hade lyckats bemäktiga sig nåmnde by. På morgonen samma dag hade storhertigen som sjelf ämnade anfalla. blifvit öfverraskad af fransmännens anfall. Dock hade fienden aldrig 1yckats tillkämpa sig någon nämnvärd fördel Han tillbakakastades från by till by på alla positionerna och intagandet af byn Chevilly krönte framgången den 3 December och uppfyllde på hela vår Itnie fullständigt de förhoppningar, hvilka man efter de gifna dispositionerna lofvade sig. Ty äfven på tredje kårens venstra flygel hade uppgiften att under dagens lopp framtränga till Toury segerrikt blifvit löst. Brandenburgarne banade sig väg trots alla svårigheter och binder från fiendens sida och voro på aftonen på det ställe, der deras förre kommenderande genoral ville hafva dem. Så tillspetsades alltmera den kil som skulle drifvas in i de fiendtliga lederna. Chevilly var nyckeln till Orleans-skogen, till fransmännens position, och på aftonen den 3 stod nionde kåren vid dess bryn. Generalfältmarskalken prins Fredrik Carl hade denna dag sent på aftonen återvändt till Artenay, dit enligt under tiden snkommen order högqvarteret blifvit förlagdt. Morgonen den 4 Dec. fortsattes anfallet. Den 35:e och 36:e brigaden (af nionde kåren) fortsatte sitt framryckarde från Chevilly, general v. Blumenthal till venster och öfverste v. Falkenhausen till höger om jernvägen. Från skogen mottogos de af en häftig eld. Under framträngandet lat general v. Marnstein med gin vanliga fasthet och djerfhet den andra bataljonen af 85:te regementet framrycka för att tilltvinga sig inträde i skogen. Vid skogsbrynet uppstod en strid, som var så häftig men äfven af ett så 1ysande resultat, att vägen var banad för våra kolonners ytterligare framryckande. Men äfven nu hade fienden intagit en stark ställning vid köpingen Cerrottes. Denna var i norr starkt befästad med förskansningar, och stödjande sig på dessa gjorde han ännu min af att försöka ett hårdnackadt motstånd. Brigaden v. Blumenthal hade framträngt åt söder i skogen ända till höjden af Cerottes oci stötte på den fasta fiendtliga ställningen, angrep henne och kastade icke utan en het strid fienden tillbaka från Cerottes. Nu trängde den bjeltemodigt djerfva adertonde divisionen, kämpande från position till position, in i Orleans förstad och brigaden v. Blamenthal, ända tiil godsmagasinet som de besatte. Brigaden Falkenhausen hade ännu sent på aftonen en häftig strid. En gallerport af jern var förbarrikaderad och hölls ännu besatt af fransmännen. Äfven detta sista hinder undanröjdes af våra trupper. Mörkret gjorde slut på striden. General v. Mannstein ville icke under natten forcera intågandet i Orleans. Det skulle möjligen ha kommit till en gatustrid, vid hvilken man på vår sida alltid kunnat riskera förluster. Den 9:e kåren hade redan alla fördelarne i sin hand. Den stod framför Orleans, och frågan var endast om den skulle intränga i Orleans några timmar förr eller senare. Fransmännen blefvo natten igenom på sina förposter. Morgonen den 5 December ofter kl. 5 besattes staden af en bataljon af 36:e brigaden. Två timmar förot hade redan storhertigen af Mecklenburg-Schwerin inryckt med afdelningar af den 17:e divisionen. Redan under loppet af föregående dag hade denne furste, obehindrad af franska trupper, framryckt öfver Gidy och Daran till Orleans. Hans uppgift hade varit att från högra flygeln understödja 18:e divisionens framträngande.sf Hans yttersta högra flygel bildades af prins Albrechts (fadrens) 4:e kavalleridivision. Denna djerfva kavalleritrupp hade fått tillfälle att genom flera lysande attacker möta fiendens angrepp på storhertigens högra flygel. Då de nordtyska trupperna redan voro i Orleans hördes plötsligen öster om staden en häftig gevärseld. Det var brandenburgarne, som på sin venstra flygel framryckte mot staden och framför densamma i vinbergen ännu stötte på fiendtliga afdelningar, som ville göra dem inträdet stridigt. På sin marsch från Tours föregående dag hade de i den ockuperade skogsterrängen vid Lagney haft att bestå många och heta strider. Morgonen den 5 December var äfven afdelningen af tredje kåren i Orleans. Genom tre portar hade preussarne kommit in och genom den fjerde på södra sidan öfver Loire verkställde framsmännen i största hast sitt återtåg. I 48 timmar hade den sista afgörande striden med Loirearmån räckt. Denna strid fördes under högste befälhafvareg prins Fredrik Carls direkta kommando. Från jjttida på morgonen till sent på aftonen var gen eralfältmarskalken i spetsen för sina roppen. Jyen 18 divisionen har, kraftigt understödd af storbertigen af Mecklenburg och den tredje kåren, hjel.emodigt upptagit och ärorikt genomfört strideu. Segerpriset är Orleans, öfver hvars intagande af fransmännen den 9 November man i Frankrike så mycket jublade. Nu är staden åter vår; ILoirearmen är besegrad, och den niomde kåren kan med an jane bokstäfver skrifva namnet Orleans på sina anor. Från Orleans skrifves den 6 December, dagen efter stadens återtagande af tyskarne: Denna dag är egnad åt hvilan, men i morgon skall det sannolikt börja på nytt. Maa får icke lemna Loirearmån tid att ånyo organisera sig. I går vid truppernas inmarscherande voro alla bodar stängda. I dag middagstiden öppnades de åter på befallning. Kläde, strumpor, skjortor och stöflar såldes i mängd, och många magasiners förråd voro snart tömda. På bröd är i regeln största efterfrågan, och ehuru i alla bagerier på stället bakas natt och dag, kunna dock icke alla önskningar tillfredsställas. Ännu mindre än bagarnes kunna skomakarnes krafter förslå. Alla medlemmar af detta yrke arbeta nu för soldaterna, och oaktad jag bjöd treoch fyrdubbla priset, var det mig omöjligt att få ett par stöflar balfsulade. En isserligen ganska pittoresk men på samma gång Afven motbjudande syn erbjuder för närvsrande domkyrkan. Hon hyser nemligen sedan i går fångarne, visserligen endast till en del, ty alla kunna icke få rum ens i denna väldiga bygnad. Foörzatt akydda sig mot kölden ha de upptändt en mängd eldar och dervid begagnat sig af bänkarne som brännmaterial. Der sit:a de nu, zuaver oeh turcoB, infanterister och mobilgardister omkring de flammande lågorna. En tjock rök fyller den stora stora praktbygnaden, så att man icke kan se tjugu stegs afstånd. Smuts och träck försvåra i hög grad en promenad genom kyrkan, Icke em gång altaret har i4Wlits rent.