Aftonbladet – 17 december 1870, sida 2

rr Ka PAR av AA DS ve Vu te försäkra, lifsmedel, åtminstone så mycket attjg i ej behöfva svälta, för två månader. Detta fakum röner väl något misstroende, men det finns estämdt ingenting, som bekräftar det utom stalen spridda ryktet, hvilket vunnit stöd af ett hos n tysk soldat funnet bref, att Paris till följd af wungersnöd måste gifva sig om tio dagar, hvilket nligt brefvets datum borde inträffa ungefär nu. jag bedyrar, att man icke har någon tanke ditåt, ch att till och med om vi vore mindre lyckliga å slagfältet, än vi varit de sista dagarne, är Pais icke på väg att duka under, hvarken genom mungersnöd eller genom ett direkt anfall, hvilket nan så länge hotat med, men icke försökt. Under det att Napoleon II har den oblygheten tt från Wilhelmshöhe skrifva — så berätta åtmintone tidningarne — att anarkien åstadkommit törre olycka i Frankrike än tändnålsgeväret (detta f honom, som genom korruption frambragt ett saos i Frankrike), behöfver jag ej säga er, att nan aldrig varit så enig som nu. Alla partier ha örenat sig antingen i beundran för eller åtminstone i tystnad om den regering, som sjelf strider främsta ledet. Tidningen Rappel, som ofta varit mligen föga gynnsamt stämd mot general Trochu, nar honom nu de lifligaste bevis på sympati. Jag vill ej tala om Blanquis tidning, ingen bryr sig om den; hvad F. Pyat angår, så bar hans tidning nelt och bållet sadlat om och intagit en sympaisk ställning till styrelsen för npationalförsvaret. Man berättar, att detta skett till följd af ett samal mellan Combats hufvudredaktör och Victor Hugo, hvars mycket kloka och oändligt mycket mer förbehållsamma uppförande, än det till och med Rappel vanligen ådagalägger, här på det högsta lofordas. Flourens, som fortfarande håller sig lold, har skrifvit till Dorian till förmån för en lägting, som ej är i stånd att gå i elden, men begär deremot att sjelf få göra det. Man påstår här, att armerna närma sig, hvilket ni utan tvifvel vet bättre än vi. Ett telegram från general Bourbaki, hvari han yttrar till general Trochu: Jag skall lyda dina instruktioner, bar väckt stor glädje här. Bourbaki, Trochu och Ducrot ba alltid varit de förtroligaste vänner. Det är utom allt tvifvel, att Bourbakis förtroende och aktning för guvernören i Paris har varit ett af de skäl, som förmått honom att sälla sig till den nuvarande regeringen, hvars form icke öfverensstämmer med general Bourbakis ider och sympatier. Man kan, om man får döma efter Paris, anse republiken rotfäst i Frankrike. Hos hvarje tänkande och ärlig menniska är domen fäld öfver den cyniskt våldsamma och skrymtaktiga personliga makten. En ärlig konstitutionel monarki eller republik, är hvad man har att välja på; men reubliken finns redan, och det skulle erfordras stor blodsutgjutelse för att störta en styrelse, som icke märkbart skiljer sig från den andra möjliga formen. Må man säga hvad man vill i Brössel, der man tyckes mycket agitera för en napoleonsk restauration, men allt-är möjligt utom detta. Det finns blott två ord, som kunna tolka de minnen, denna skändiga styrelse har lemnat efter sig: vämjelse och afskyl Den i Paris uttomrsande Correspondance Havas meddelar åtskilliga underrättelser från den franska hufvudstaden för den 3 dennes, l:! af hvilka de vigtigaste äro följande: Man fruktade i morgse ett ögonblick, att preus-: arne skulle börja striden på nytt, men då de sågo, att vi voro beredde att taga emot dem, drogo de sig skyndsamt tillbaka, och dagen har förflutit lugnt. General Frebsult, som på ett så lysande sätt kommenderade artilleriet i striden i går, har fått en. san rt hö om bed pe a Ed on FÅ a nn anm KR AA em bortsliten af en kanonkula. Det bar berättats, att general Renault var död, men detta rykte ir lyckligtvis osannt. Generalen träffades af enl. yranatskärfva i foten, och sedan han kommit på sjukhuset, visade sig i början oroande tecken till mattighet; men i går trodde läkaren, att en amputation kunde företagas utan alltför stor fara, och den tappre generalen befinner sig nu så väl, som en man i hans belägenhet kan göra, när han är 62 år gammal och bär ärr efter 44 blessyrer på sinl kropp. Fälttelegrafisterne gjorde modigt sin pligt under fiendens eld, och en af dem fick sin hand genomskjuten af en kula i Champigny. Bataljonschefen Fravchetti blef i går sårad i låret af en granatsplittra, och general Paturel fick ett lätt sår i handen. En af Trochus adjutanter träffades af en kula i armen; han satt qvar till häst, till dess!. plågorna tvungo honom att lemna valplatsen. Öfverste Grancey vid mobilgardet bar stupat. De oräk-1 neliga ambulansvagnar, som de senaste dagarne kört utåt gatorna i Paris, ha ingifvit mången öfverdrifna föreställningar om vär förlust. Den är utan tvifvel kännbar, men man får ej underlåta att taga i betraktande, att många preussiska sårade ha blifvit förda hit. Dessa vagnar fara dessutom ofta i läkarnes tjenst, utan att det finns några sårade i dem. Ett temligen betydligt antal wirtembergska och sachsiska fångar fördes under loppet af gårdagen till Nogentfästet, och många af dem ropade på vägen dit: Lefve Frankrike! Antalet af de tyskar, som stupade eller sårades i striderna vid Marne, uppgifves till 15,000. Nästan alla de tyska trupperna äro i dag samlade vid Marne, och det är derföre icke förenadt med några svärigheter att passera de fiendtliga linierna i andra riktningar.s . nder den 4 dennes berättar samma tidning följande: I går föreföllo endast förpoststrider. En fången preussisk officer bar medgifvit, att slaget vid Villiers gjort ett ofantligt intryck på de tyska trupperna. — Deras chefer ba ständigt försäkrat dem, att vi icke hade något infanteri, och att hela vår reguliera armå tillintetgjordes vid Sedan och. Metz. De tyska soldaterna blefvo derföre fnäktal: iörvånade och svikpa i sin förväntan, då de fingo sigte på oändliga rader afrödbyxor. Nationalgar-: dets krigsbataljoner gjorde dock ett ännu starkare . intryck på dem; de vände sig oroligt om till sinal; officerare och begärde upplysping om dessa nya l: trupper, som hade grå fältkappor likasom resten : af armen, men buro kepis och svarta byxor. Del: hade aldrig sett dessa trupper förr, och den fast-; het, hvarmed nationalgardet stod i elden, förökade i deras öfverraskning. Officerarne voro icke mindre l! L L L l förundrade än soldaterna och svarade, att detsanpolikt var nationalgardister. Men, anmärkte soldaterna, när alla invånarne i Paris ha Chassepotgevär och slåss som soldater, så finns det ju en arm6 på öfver 500,000 man i Paris. Det sätt, hvarpå vårt artilleri manövrerade, väckte också preussarnes beundran. Geneial Ladreit de Lacharniere dog i går af del; sår, han tick i slaget den 30 Nov., då han i spet-i sen för sina trupper tog den fruktansvärda ställ. ningen vid Montmesly. Han föll på ungefär 40 1i alnars afstånd från de fiendtliga linierna, just dål han ropade: framåt! Styrelsens matsedel för den kommande veckan yfverträffar mycket hvad den bjöd på i förra vec t san. Måndagen, tisdagen, onsdagen och torsdagen 4 säljes färskt oxkött, fredagen hästkött och lördagen spicken sill. De pekulanter, som ha uppköpt l: tora förråd af lifsmedel, börja för öfrigt nu öppna sina källare och erbjuda allmänheten de förråd, 1 som de hållit dolda. Sedan belägringen började li ha mer än 20,000 hästar ätits upp. Vid den nyli-1 en företagna räkningen visade det sig, att detl: inns qvar 45,000 hästar utom de, som äro nöd-!l vändiga för fälttjensten.s u I det senaste namret, som är dateradt den 5 dennes, berättar Corresp. Havas: Vid våra förposter berättade man i dag, att ienden hade utrymt Versailles. I denna stad hade man sett många officerare packa in sina saker; men häraf kan man ingalunda sluta till, att staden itrymmes; ty naturligtvis byta de särskilda kåerna litet emel!an om ställning. Utom de redan omnämnda tappre officerare, som blifvit sårade ller stupat, finns det naturligtvis många flere. Två nobilgardesregementen, som visat det bjeltemodisaste uppförande, ha isynnerhet blifvit starkt medagna; båtaljonen från departementet Ain förloade 22 officerare och bataljonen från departem. inistere 18 officerare. Man har hopp om att rädda ranchetti; han plågas förfärligt, men sysselsätter ig det onktadt blott med sina soldater; han vill eta hvar de äro, hvad de taga sig före, och hvilka le sårade äro. När Trochu i fredags (den 2 d:s) com till nationalgardets första bataljon, mottogs an med ropet: Lefve general Trochu! Han svaade härpå: I skolen icke ropa: Lefve Trochu! itan: Lefve Dacrot! Ty han är, så satnt i lefer, den ridderligaste och tappraste soldat i Frankike Det faller af sig sjelf, att bärpå följde ett nånga gånger pprapadt Lefve Ducrot! På efermiddagen den 2 dennes var fiendens eld så hä ig och ihållande, att bland 101 gevär i ett komani mobilgardister från södra Frankrike behöfde 5 repareras. DAS v ho mM w je a 4 BB OD ten VN BH rn KR KC Be on HE