Aftonbladet – 14 december 1870, sida 3

(Ingändt.) Några anmärkningar vid den insända artikeln Ett ord till svenska folket med anledning af kriget. 2 en tid då par Ja force des choses och oaktadt en nära 0-årig fred allmänna intresset för vårt försvarsväsende allt mera väckes, då nödvändigheten af att betrygga landets sjelfständighet allt mera erkännes, är det ock hvars och ens pligt att efter förmåga medverka till borttagandet af alla illusioner; att utan tvekan se sanningen i ansigtet. öppet erkänna behof och brister. Endast sålunda kunna vi hoppas på kraft och medel till förkofran och undvika halfmesyrer, farligt lyte hos nya organisationer, då endast hälften af steget tages ut och den andra hälften uppskjutes med förlust af tid och kostnad till ett tillfalle som kanske icke mera gifves. Denna pligt blir-större i samma mån man eger eller bör ega kunskåper och erfarenhet i ämnet. Stort är dens ansvar, gom med sakkännedom i dessa angelägenheter ställersina ord till svenska folket, likt en indelt. soldat i Aftonbladet af den 26 sistl.. November. Allmänheten lyssnar gerna till män af facket, isynnerhet då deras omdöme är egnadt att lugna farhågorna, underhålla eller öka sorglösheten. Sällan har väl ögonblicket mer än nu bjudit bortkastandet af öfverdrifven optimism — sällan. dagens företeelser klarare vitnat om vådligheten af att insöfva sig i den tro, att allt är väl bestäldt. Nu tillkommer det militärer i främsta rummet att, med åsidosättande af egna intressen, upplysa om hvad till yrket och vårt lands försvar hörer. Författaren u! Ett ord till svenska folket med anledning af kriget vidrör dagens militära frågor och händelser. särskildt med fästadt afseende på en förestående omorganisation af vår armå. tan att vilja yttra något om förf:s åsigter i allmänhet, som t. ex. den, att franska armön under nu pågående krig varit lika väl förd som den preussiska m. m., vågar insändaren påpeka några andra förekommande up; gifter, enligt hans förmenande egnade att hos allmänheten uppväcka eller underhälla alltför sanguiniska förestäliningar om hvad vi ega. Efter att hafva omnämnt nödvändigheten af en stam af skickligt befäl för vår armå, fortsätter förf. sålunda: )Den stammen ega vi ju redan i vår indelta armå, som med sina väl disciplinerade och länge öfvade soldater snart kan frambringa myc ket och dugligt befäl. Att indelta armåns soldater äro väl disciplinerade betviflas visst icke, och att de äro länge öfvade måste äfven erkännas, förutsatt att fört. dermed vill säga att deras tjensjetid är lång. Dermed är dock iogalunda bevist, att de på grund häraf kunna frambringa mycket och dugligt befäl. Detta påstående är så mycket farligare, som det vidrör en af hufvudprinciperna för en blifvande organisation. Ett oeftergifligt vilkor för en god soldatbildning är en god befalsbildning, och der den senare är ytlig och otillräcklig, blir den förra äfven sådan. Senaste tiders krigföringssätt har fordrat och visat behofvet af att öka militärbildningen, hvarje individs teoretiska och praktiska kunskapsmått, på det han under ålla förhållanden må kunna uppfatta sin ställning och söra sig reda för hvad densamma af honom kräfver. Mod, blind lydnad och denna s. k.6lans äro iumera visserligen nödvändiga, men ingalunda tillräckliga egenskaper för en god armdå. Att påstå let indelta armöns befäl för närvarande under möestiden erhåller tillräcklig öfning för ernåendet M kunskaper, som skola ligga till grund för en od truppens utbildning, synes insändaren ett groft