Aftonbladet – 14 december 1870, sida 3

I och vådligt misstag, då man betänker den korta tid troppen är samlad och att dervid hufvudsaklig gast öfvas hvad som tillkommer en vanlig rekrytoch goldatbildning. På grund af ofvennämnde gjorda förutsättning kommer förf. utan svårighet till slutledniogar af den mest optimistiska beskaffenhet. Den indelta soldatens bildning och öfning måste i sanning icke lemna något öfrigt att öpska för att som förf. säger: indelta armån skulle sålunda bli fullt tillräcklig att både vara stöd för och leda den stora värnepligtiga massan. Ios. vågar tro att för att stödja och leda margor höfves större militära kunskaper än de som förvärfvas under 11 månader på roten och en månad vid mötet! — Förf. har i det föregående talat om väl disciplinerade soldater. Disciplin kan grundas på frukten eller, och denna är den enda hållbara, på aktning för befälets kunskaper -och höre grad af vetande. Med en utsträckt värnepligt och som förf. föreslår utan friköpning) ökas väsentligt det intelligenta elementet hoa dessa trupper. Så mycket mera foråras då ock af befälet för att uppehålla den rätta disciplinen. Antagom äfven att hos indelta soldaten funnes för befäl tillräckliga kunskaper; besitter han också konsten att leda, styra och befalla? Denna konst läres icke teoretiskt eller genom att sjelf gå i ledet. Den är liktydig med vanan att föra och leda trupp. Hvar inhemtss den? ed . De senaste årens krig visa huru föga det hjelper soldaten att, som förf. säger, strida för sin härd och sin torfva; den renaste patriotism, det okufligaste mod, förmå intet mot en öfverlägsen skicklighet i yrket. Såväl befäl som trupp måste ega kunskap om och öfning i lösandet af dem förelagda uppgifter. Då bildas en armå, färdig till strid. Förf. tyckes i det följande erkänna behofvet af en ökad öfning, detta dock i motsägelse med hvad som förut talats om den länge och väl öfvade soldaten,. Förslag till årliga samfällda öfningar för de olika vapnen synes bebjertansvärdt och behofvet af sådana öfningar påtaglig. Huwuru dervid bör tillgå har dock ej förf. närmare tydliggiort då han talar om de olika regementena, stadda på väg att närma sig och slutligen uppsöka hvarandra m. m. Förf. omtalar i det följaude buruledes vårt försvar bör ordnas. Lemnande fantasien fritt spelrum kommer han snart nog till det vackra resultatet att med kulsprutor i hvarje skogsbacke, kusterna späckade af krigsfartyg samt Nore vid vår sida, kunna vi trotsa fiender, vore de ock aldrig så starka. I denna djerfva flykt vågar ins. icke följa förf., då icke uppgifter derförekomma, genom hvilka allmänhetens omdöme skulle kunna vilseledas i afseende på hvad vi för lardets försvar redan ega. BR