Aftonbladet – 13 december 1870, sida 2

De förluster som kriget tillskyndar Frankrike äro ofantliga, men de fiendtliga inkräk:arnes äro ej mycket mindre. Sedan trakten omkring krigsteatrarne på många mils afstånd är utplundrad, står ingenting mera på reqvisitionsväg att få, och lifsmedel måste med oerhörda kostnader anskaffas från Tyskand. Åtgången af folk är på samma gång froktansvärdt större än man i högqvarteret vågar erkänna. Till de massor som stupat på slagfälten i krigets äldre stadier eller utanför Metz och Paris bortryckts af sjukdomar ha de blodiga striderna under krigets allra senaste skifte lagt nya hekatomber, utom dem som falla offer för de öfverallt kringsvärmande franctirörernas säkra skott. Också hör man oupphörligt talas om nya uppbåd af landtvärnet, som afgå till Frankrike, och de gamla som hemskickats måste vända om igen. Så har i dessa dagar den bekanta landtvärnsdivisionen Kummer, hvars leder vid Metz blefvo så fruktsnsvärdt decimerade och som derför sändes till Tyskland som betäckning åt fångarne för att sedan stanna hemma, fått order att afgå till Frankrike igen. Ej underligt att opinionen i Tyskland under sådana förhällanden börjar blifva litet nervös. Ej ens jublet öfver att Tyskland ånyo fått sig en kejsare förmår tysta oron. Man ropar visserligen ej högt på fred, men man fordrar de mest energiska åtgärder, för att utan någon konsideration så fort som möjligt göra slut på kriget. Alla dumma skrupler, heter det, måste bortläggas. Paris måste bombarderas, för att i grund tukta detta förmätna och vansinniga folk, som ej inser sitt eget bästa. Man framkastar helt öppet vinkar om att, om det ej redan skett, det endast har sin grund i vissa qvinoliga inflytanden: Det har nemligen berättats att kronprinsessan af Preussen, drottning Victorias dotter, stämt kronprinsen, sin gemål, emot detta steg. Dessa anspelningar blefvo till sluts så otörstälda, att Kreuzs-Zeitung, som dock i det hela är at samma tankar, såg sig föranlåten att taga vederbörande i Versailles iförsvar. Vi veta ej,, säger den bekanta junkertidningen, om de närmaste dagarne skola med nej eller ja besvara frågan om Paris skall bombarderas, men det veta vi bestämdt, att om intet bombafdement egör rum, så uteblir det ej af någon fålsk mensklighet, utan af välgrundade skäl. Med anledning af dessa mystiska ord yttrar pu Nationalzeitung, det nationalliberala partiets organ par preference och en af de tidningar som ifrigast ropa på bombardement utan pardon: Vi skulie dock tro att pressen haren annan uppgift än att visa blindt förtroende. Det kan allsicke vara frågan om att uttala något misstroende mot vår krigsledning i och för sig; men så mycket står fast, att utanför Paris de militäriska skälen äro i kouflikt med politiska och allehanda andra betänkligheter. Derom berättas otvifvelaktiga fakta, och gent emot dessa kan det ej vara pressens uppgift att återhålla sitt omdöme och förhemliga den oro som råder inom den allmänna meningen. Att utan Paris intagande något slut på kriget ej är att tänka på är alldeles afgjordt; att den nuvarande cerneringen kostar den tyska hären de oerhördaste offer, visa alla underrättelser, ådagalägen dödslistorna, sjuktransporterna och e ändlösa sändningarne af förstärkningsmanskap åt de decimerade regementena; att förberedelserna till bombardementet nu efter 2!a månaders cerneriag äro fulländade, sedan redan för många veckor sedan officiella underrättelser utsatte deras afslutande till de närmaste dagarne, är lika allmänkunnigt. Hvarför sättes då ej Paris bombardement i verket? Den allmänna meningen vill derom ha upplysning, ej tomma svepskäl, Dessa och andra dylika utgjutelser af hennes blodtörstiga kolleger föranleda denidemokratiska Zukunft att yttra följande något bitande ord: Den bombpassion som tid etter annan brukar komma öfver tant Voss (Vossische Zeitung) har under de senaste dagarna uppträdt i mycket utvidgadt omfång. Vi unteckna National-, Kreusoch Börsenzeitung såsom samtidigt lidande deraf. Skall man nte ändtligen göra processen kort imed Paris, det man sent omsider griper till fyratioåttaoundingarna? — detta är modefrågan för lagen. Börsenzeitung rekommenderar i välvillig korthet denna kur såsom en längesedan vödvändig hämndoch bestraffoingsakt, vidyftigare, men tillika salvelsefullare framstäler Kreuzzeitung denna akt såsom ett verkligt ch hjertligt fredsoch kärleksverk. Tonen ir så mild och dock så troskraftig, att man ill sluts endast saknar den ödmjuka bönen ill det höga kyrkorådet, att det måtte låta rån predikstolarna anropa himlen om detta älsignande regn. Hela agitationen är, i vår anke, icke så mycket riktad mot vissa vinliga inflytanden, som ryktet låter vara erksamma i Paris, som icke mera ett motilligt erkännande af den mycket allvarliga tämning, vare sig apati eller fredslängtan, om småningom griper omkring sig bland beolkningen. Emellertid telegraferas den 7 från Verailleg till Börlin. att i ett samma dag hållet