Aftonbladet – 10 december 1870, sida 2

STOURTVLB den IV Dec. ö 1 De senaste händelserna på krigsteatern,! som satt hela Loirelinien i fara, ha förmått! den delegerade regeringen i Tours att verk-l: ställa sin länge tillämnade plan om regerings : sätets förläggande till annan ort. Gambetta! har i en cirkulärskrifvelse till-prefekterna! tillkännagifvit att han och hans kolleger i dag! lemna Tours för att begifva sig till Bordeaux. ! Samtidigt berättar den engelska Daily News,l! efter meddelanden som hon säger sig erhållit! från trovärdig källa, att Gambetta i Ver-! sailles framstält förslag om en vapenhvila! atan det vilkor om Paris proviantei:ande: hvarpå, som bekant, det förra törslaget strandade. Ändamålet med denna vapenhvila! skulle vara detsamma som med det förra: : tid för inkallande af en konstituerande för-! samling. Uppgiften fordrar säkerligen i hög! grad bekräftelse. Det såg ett ögonblick ut som om fördragen med de sydtyska staterna om deras inträde i det nya tyska förbundet skulle i riksdagen stöta på en mycket allvarsam opposition. Äfven nationallibera tidningar, såsom National-Zeitung m. f., hade mycket bestämdt uppträdt mot den undantagsställning Baiern skulle erhålla i förbundet, och Fortschrittspartiet hade uppsatt en gemensam protest med förklaring att den nya förbundeförfattningen endast kunde pröfvas af ett för ändamålet särskilt inkalladt förbundsparlament. ; Debatten började och det visade sig snart att hr von Bismarck äfven här skulle få sin. vilja fram. Som ett mäktigt medel att stilla de vredgade böljorna användes af hans högra hand, hr von Delbräck, den åt konungen af Preussen erbjudna kejsartiteln. Redan under den första debatten, den 5, hade det blifvit så arrangeradt, att en interpellation ställdes till förbundsrådet med förfrågan, om fakta funnes för handen, som läte hoppas ett snart återställande af det tyska riket,. Härpå skyadade nu hr von Delbrick att gifva det svar, att ett sådant faktum verkligen förelåge. Prins Luitpold af Bsiern, sade ministern, hade den 2 December till konungen i Versailles öfverlemnat ett bref från konung Ludvig af Baiern af följande innehåll, och han uppläste nu en afskrift af den kungliga skrifvelsen.. Efter Sydtysklands anslutande till förbundsförfattvingen, så skrifver konung Ludvig, skulle de åt Ers majestät uppdragna presidialrättigheterna utsträckas till alla tyska stater. Jag har gifvit mitt samtycke till deras förening i en hand i den öfvertygelse, att det tyska fäderneslandets och dess förbundna furstars förenade intressen derigenom skalle tillgodoses, och tillika i förvissning om att den enligt författdin en törbundspresidiet tillkommande rätt att återupprätta ett tyskt rike och den tyska kejsarvärdigheten beteckDas som den rätt Ers majestät utöfvari hela det. tyska fäderneslandets namn på grund af dess farstars sammanslutning. Jagshar derför vändt mig till. de tyska furstarne med förslag att gemensamt med mig verka derhän att utöfvandet. af presidialrätten förenas med bärandet af titeln tysk kejsare. Så snart Ers majestät gifvit mig och de till förbundet hörande furstarne del af Eder tanke och vilja, skall jag anbefalla. min regering att inleda vidare mått och steg för uppnående af de erforderliga öfverenskommelserna. Denna skickligt anbragta diversion verkade den stämning, som hr von Bismarck sannolikt beräknat. Motståndet förstummades dock ej ihelt och hållet. Windthorst förklarade, att. den nya centralmakten måste föra äntingen: till absolacismen eller republiken. Vi undertrycka de konstitutionella monarkierna och de ansvariga regeringarne, Vi sätta öfver oss en storvizir, som vi ge oinskräkt Tätt att styra och ställa med-oss efter behag. Han såg en kräftekada-i riksdagens sammansättning och bristen på ett verkligt tvåkammarsystem, och fann det federativa. momentet! brutet genom de privilegier, som gifvits särskilta förbondsmedlemmar. — Bebel ansåg öfverflödigt att säga, att från hans och de met honom liktänkandes ståndpunkt den föreliggande förbundsförfattningen vore oantagiig. Han vill dock ställa sig på en monarkisk-konstitutionel ståndpunkt och funne då att författningen saknade all ministeransvarighet, ty att förbundskanslerns, ansvarighet ej hade mycket att betyda, derom hade hr von Delbräcks förklaring vid interpellationen om Jacobys häktande gifvit det mestslående bevis. Nuhade förbundet äfven fått sig presslagstiftningen uppdragen; han trodde att denna kompetensutvidgning endast egt rum för att allt mer undertrycka den allmänna meniogen. De förväntningar tyska folket gjort sig om krigets resultater hade blifvit på det bittraste svikna. Den som trott att den tunga-militärbördan skulle bli lättad vore en drömmare; författningen bevisade detta klart och tydligt. Bördan har förblifvit. densamma, och den treåriga tjenstetiden är bibehållen. Att man nu lofvar oss skådespelet af en kejsarkröning skall ej förmå återupplifva det tyska folkets hopp. Målet för dess sträfvanden är endast och allenast. den -fria republiken. — LöweCalbe uttalade sig emot godkännandet af fördraget med. Baiern. Deremot röstade Miquel (Hannover) för fördragens antagande i klämp. Kejsardömet af i dag, sade han, är ej den gamla tidens kejsardöme, det är hohenzollrarnes kejsardöme, den fursteättsj som genom sina ärorika krig betryggat Tysklands maktställniog. Detta kejsardöme är med enhetstanken rotadt i folkets medvetande. Vi ställa ej på författningen några ideala anspråka. Vi ej heller, utropar härvid Bebel. Vi känna ännu ej de senare dagarnes de-: batter, Af de uttalanden som redan under första dagen gjordes af majoritetens mest framstående män var utgången redan gifven, och ett telegram underrättar oss äfven i dag att fördragen blifvit i går vid tredje. läsningen af riksdagen antagpa. RR RR ASIOSSSTRE SKESPEaSA TESTSSISE sett Silvia långsamt komma vandrande och I han skyndade sig ned i altsigt att få talalj med henne. AA AT oo TR ALL