Aftonbladet – 10 december 1870, sida 2

sett Silvia långsamt komma vandrande och han skyndade sig ned i atsigt att få tala med henne. Mademoiselle Nardi., började han ifrigt, jag är förtjust öfver att åter se er uppe och frisk. Jag är dessutom glad öfver detta tillfälle att säga er några ord i förtroende. Naturligtvis,, tillade han och såg orolig ut, har ni inte sagt ett ord till Josephine om gårdagens tilldragelse? Inote ett ord.n Jag kunde fiona det af hennes förvåning öfver. den bofvens försvinnande — ty ni har väl hört stt han är borta? Jan, svarade Silvia, man har sagt mig det. Hvad är det för en madame Varot, som jag nyss såg? frågade hon hastigt och såg på kaptenen. an lade ett firger mot näsan och blinkade småslogt åt henne. Jag skickade henne en helsning i går afton, att hålla sig dold, stackars barn, och jag tror att kon lydde rådet, ty Jean Varot spanade-efter henne och då ban ej fann henne, gaf ban sig af. Hon är hans svägerska. Och ni uppmanade henne att komma tillbaka hit? sade Silvia. J3, stackars lamm, nu sedan hon är qvitt den vargen. Dessutom har hon ett barn och bör taga vård om gården. Godt att viockså äro den listige bofven qvitt. Jag-är inte så godtrogen som Charlie, jag; då underrättelse kom att han begifvit sig i väg, lät jag följa honom på spåren — ja, det gjorde jag, mademoiselle Nardi! Jean Varrotäri Havre vid detta laget; jag har derstädes en vän, en sammal sjökapten, slipad som en räf. Honom har jag redan skickat ett telegram som ko-l stade mig en Napoleondor, mademoiselle Nardi! — han har fått i uppdrag att tillse, att Varot ordentligt kommer sig af. Jo, jo, då jag tär