Aftonbladet – 7 december 1870, sida 2

IEpine med säkerhet. Säg åt Varot, a komma in, deanette.s . ,; Öch till hugnsd för kaptenen, som hel: tiden oroligt vaggat af och an på stolen, gick Jesnette och Varot steg in. Silvia såg honom med en blandad känslö af tillfredsställelse och fasa. Tillfredsställelse, emedan, så länge ban var der, visste hon att mr ok vår säker. Palt, emedan, så kall och träaktig denne man säg ut, var han dock för henne en fö-kroppsligad bild af lifsfara och försåt. Målare hafva sir fröjd af att teckna en mans lefnadsbistoria i blicken från hans öga, eller ett litet drag öfver munnen: Leonardo de Vinci använde ett år till att finna ött absigtö, gryt nog för hans Judas, men naturen är en större konstnär och berättar icke allt så öppet att alla genast förmå läsa hennes skrift. Hennes Judas bära icke alltid prägel af sin brottslighet; de äro ofta blida och fsgra att beskåda, och ehuru icke Jean Varot var af deras antal, sade cj hans hårda aösigte, hans kalla blick åt kaptenen och hans dotter, tagen er tillvara; jag är en skoolös, en grym man och då jag hatar, kan intet och ingen bejda mitt skadebekär. Varen på er vakt! hysen ej förtroende för mig och kalla mig inte till ert bus; ty er blinda tillit blir ett medel för mig att nå det mål jag föresatt Mig.n 0, om de visste! — om de bara visste hvad jag vet, tänkte Silvia och såg på hoom med hemlig fasa; de skulle då inte ala till bonom som de nu göral Men de anade söm sagdt intet; avnars hade räl icke madame de IEpine sagwjag skulle jöska att ni hade börjat med min voliöre i lag. Varot; men nu är mil bror utgången.s ilvia, som hade stått vänd åt fönstret ela tiden, vände sig nu hastigt åt de taande och yttrade med en ifver som väckte örvåniag. Hvad gör det, Josefine? du bar ja plan en ritning uppgjorda! Låt det börjas nu, ag.D vo tänkte nemligen: medan ban här