Aftonbladet – 5 december 1870, sida 3

svage stark, den försagde modig, den dålige rättskaffens, den okunnige vis. Vi böra bedja för andra såväl som för vår egen själ; annars skall sjelfva bönen göra oss sjelfviska, så att ju mera vi bedja desto mera förlora vi oss i omsorgen för vår egen själ. När detta lif slutar öfvergå vi till en högre tillvaro med ett klarare medvetande af Guds kärlek. Det finnes ingen djefvul och intet evigt helvete, men hvarje synd måste förr eller senare medföra sitt straff, ty det gitves ingen syndernas förlåtelse. Guds straffdomar äro endast det största vitnesbörd om hans förbarmande öfver oss; ty de skola rena oss och göra oss skickliga att pjuta den högsta saligheten, att i all evighet älska honom och känna hans oändliga kärlek. Detta är i få ord Brahmoismens teologi, sådan bon läres af Keshub Chunder Sen, Det är icke vår sak att bedöma henne eller atö visa, huru mycket af henne utgör det väsentliga i alla högre religioner, som haft makt öfver menniskosjälarne. I alla händelser är detta en tro som kan bestå profvet inför för-nuftets domstol och utöfva det mest välgörande moraliska inflytande på alla som sluta sig till henne. Ingen orimlig eller till och med blott svårfattlig dogm förmörkar hennes enkelhet. Intet betungande lagbud har hon lagt till dessa samvetets eviga lagsr, hvilka hon bekräftar genom en fläkt af godomlig inspiration och en gudahängiiven kärleks värme. Den ringaste hedning kan höja sig till att förstå en sådan religion. Den klyftigaste filosof kan knappast behandla henne annorlunda än med aktning. Det besök som Keshub Chunder Sen under denna sommar gjort i England har haft tvenne mycket naturliga bevekelsegrunder. För det första ville han vinna engelmännens intressa för sitt verk i Indien och förnämligast hos regeringen utverka erkännandet af Brahmoäktenskapen, med hvilka för närvarande det abporma förhållande eger rum, att de äro olagliga, emedan de icke äro byggda på afgudadyrkan. Keshubs andra syftemål har varit att göra sig bekant med de religiösa idgerna hos engelsmännen och att komma i beröring med åsigter som antingen stå i öfverensstämmelse eller strid med hans egna. Häörovida han uppnår, hvad han sålunda åsyftat med sin resa, kunna vi naturligtvis icke afgöra, Han har i London funnit ett varmt mottagande af män, som både från politikens och teologiens ståndpunkt voro bäst i stånd att bedöma hans ställning, lord Lawrence, hertigen af Argyll och Stanley; och det möte som hölls i Hanover Square för att helsa honom välkommen, erbjöd den glädjande anblicken af prester af nio olika trosbekännelser, samlade i enighet på den upphöjda platsen i salen. För ögonblicket besöker han rågra af de större städerna, der man visar honom icke ringa intresse. Vi vilja sluta vår berättelse med några anmärkningar om denna märkvärdige mans person. Familjen Sen bör till ett antal slägter, som tillsammans utgöra en särskild kast, hvilken i rang endast står tillbaka för brabmiserna och hvilkas slägtregister gå tillbaka genora åtta århundraden till män som spelat en framstående roll i hinduernas historia. Att Keshub sjelf sålunda har ett stamträd lika långt som någon normeandisk adelsmans tyckes i alla hänseenden passa väl, ty svårigen skulle man kunna uppvisa någon man at hvilken race som helst, hvilken på ett mera bestämdt sätt bär prägeln af ädelt blod och hög börd. Hans ansigte är utomordentligt idelt, hans drag likasom gjutna i brons af en grekisk bildhuggare, i hvilket fall han utgör en motsats till de flesta bland de binluer som men sett i England. Hans bållning har icke heller så mycket af österlänlingens vanliga mildhet och något öfverdrifna höflighet som af den naturliga medfödda värlighet och rättframhet man bland europterna inner hos en bildad man af hög börd. Keshub Chunder Sen är med ett ord och i ordets gentliga betydelse en man, ett ringa namn ör den, som kommande slägten skanske skola alla Indiens apostel, men dock ett ord som passar på honom. Keskub är 32 år gamnal: han har sedan någon tid varit gift och nar fyra barn, som nu naturligtvis stannati Kalkutta jemte hans hustru. Han är reslig ill växten, har en vacker hållniug och är smakfullt klädd i en lång glänsande presterig lifrock af svart silke och en vanlig kaolsk svart prestkåpa. Men hvad som är af mera vigt: Keshub san enligt vår tanke bestämdt betecknas såor en vältalig predikant. I olikhet med de lesta omtyckta talare består emellertid hans vältalighet icke i tetoriska blomster eller talrika bilder, icke heller i ett lyckligt val af välljulande texter eller älsklingscitater. Ännu minIre finns i hans föredrag någonting som blott ir svulst eller känslosprål. Dess styrka liger i ordets enkla öfverensstämmelse med anbken. Då tanken i sig sjelf är upphöjd ich eldad af en glödande tro och fromhet, blifver dess blotta uttalandei lämpliga ordaag en vältalighet som väl icke svårar mot älekonstens reglor, men dock är fullt ut så mycket värd söm större delen af hvad som går ch gäller under namnet vältalighet. Ett ogot och bebagligt föredrag, en god röst och a värdig hållning förköja naturligtvis dessa öreträden på predikstolen. Måhända har alrig någon främling uppnått en sådan makt ifver engelska språket som han. En hel nängd predikniogar igenom upptäcker örat nappast det minsta tonfall i rösten eller ågon främmande vändning, som röjer att let icke är en änglosachsare utan en hindu, m under en hel timme så lätt och natur