Aftonbladet – 5 december 1870, sida 3

; säkerhet: att hon älskade och att hon vår älskad!... Hon kubde icke tvifla härpå, om hen äfven hade velat det. Mr Meredith och horn möttes i förstugan, då han från sitt rum gick in för att äta middag. Han jyfte sina ögon, då hon kom och han log. Hela hans utseende tycktes äga till henne: Jag älskar dig och, om kanske äfven mera tveksåmt; svarade hennes blick: Och jag älskar äfven dig... O! hvarför lydde de icke den sanna, naturliga ingifvelsen att uttala det ord, som för alltid skulle bundit dem vid hvarandra och trotsat tid och menniskors ondska att skilja dem åt? Jag här varit mycket lycklig i dag, ade Silvia till mrs Grooin, i hvars rum hon oförmodadt inkom sent på qvällen; men nu är jeg åter rädd och — och jag ville fråga om ni skulle vilja vara god och låta bädda åt er inne hos mig. Hon stod midt på golfvet och höll med sin högra hand en liten lampa, hvars bleka sken föll pa hennes oroliga ansigte. Hvad är ni rädd för, måmzelle? frågade mrs Groom. För drömmar, svärade Silvia baktz och såg sig omkring i rummet med skrämd blick; liksom drömmen lutade på henne i alla mörka Viår. Jä, de äro fila fåglar mest ällihop, änmärkte mrs Groom filosofiskt, och flåxå just som flådermöss öch, ugglor omkring i björnan jå en menniskå. Ån mördår rån, än blir man mördad, eller flyger man upp i löften, eller talar man med de döda, eller är man sjelf död och blir begrafven och ser på hela stätenp. Hul... tala inte om sådant!, inföll Silvia rysande. a og NR FE Nå kommer jag ihåg, fortför mrs Groom med synbart obehag, huru jag en gång