Aftonbladet – 5 december 1870, sida 3

av genomarllva lastepoastragand. BERSRESERNRTNUEERAR En indisk reformator i våra dagar. I. Samfundet Brahmo Somay stod vid denna tid under ledning af en utmärkt man, Debender Nath Tagore, patriark för en femilj som innehade en inflytelserik ställning i Kalkutta. Den nye anhängaren Keshubs itver fann genast i honom ett kraftigt stöd. Medlemmarne af Brahmoförsamlingen voro strängt förpligtade att lefva — hvilket de föröfrigt dittills i en sorglig grad icke iakttagit — i öfverensstämmelse med sin renare tro, och Tagore sjelf firade sin dotters bröllop med uteslutande af alla hinduerpes afgudiska ceremonier, hvarför det, till följd af en besynnerlig försummelse å engelska lagstiftningens sida, icke grundlade något lagligt äktenskap. I Brahmo Somay (den ende Gudens kyrka) i Kalkutta rådde sålunda för en tid enighet mellan dess äldre och yngre ledare; men då Keshub ville låts reformationen gå ännu vidare och uppställa såsom priovcip för brahmoerne att afskaffa offersnöret som är ett tecken till att man tillhör brahminkästen, ötvergafs Debender Näth Tagore af sitt mod. Han ville gå långt, men icke så långt, att han afslet det svaga band som ännu förenade höhom med brahmaismens hela forntid. Följaktligen uppstod en splittring inom församlingen, men som dock egde rum utan synnerlig häftighet och utan någon bitterhet. De äldre och mera konservative höllo sig fortfarande till Tagore och förblefvo naturligtvis i besittning af det ursprungliga församlingshuset och Rammohun Roys stiftelser under namnet Brahmo Somay i Kalkutta, ett namn som såmfandet ännu bär. De yngre medlemmarne, gom mera hörde till framstegspartiet, erkände Keshub Chunder Sen såsom sin ledare och prest och bildade ett samfund under namnet Brahmo Somay för Indien, samt uppförde den vackra byggnad, som i fjol under gripande entusiasm invigdes i Kalkutta med namnet Brahmo Mandir och är bestämd att blifva ett centraältempel. Den omtalade söndringen bland Brahmoerne egde rum år 1866. Bedan den tiden bafva Keshub öch hans missionärer genom predikningar, föredrag och skrifter om brahmoismens lärof årbetat så kraftigt som en skara apostlar, och deras framgöng har svarat mot deras tro. Från Kalkutta till Bombay, från Madras till Pendshab hafva brahrsoförsamlingar bildats och lärjungar upptagits i tusentål. Men sektens verkliga inflytande kän icke bedömas efter antalet af de medlemimär, som uppenbart hylla dess äsigter och bivista dess offentliga gudstjenst. Dess läror utbreda sig med öemotståndiig hastighet och genomsyra hela tänkesättet hos de bildade bland hinduerne, och de bland ungdomen som äuvnu hållas tillbaka af fruktan för att kränka. fadersmyndigheten, som här en så utomordentlig styrka i Indien, förbereda en friare utvecklipg för nästa generation. Man har berättat för oss, att det med undantåg af det jemförelsevis ringa antalet af dem, som icke bekymra sig om sådana saker, icke finus en enda, soin icke erkänner brahmoernes teologi såsom ståndpunkten för en förnuftig och filosofisk religion. Om icke en eller annan oförutsedd rörelse i motsatt riktning inträder, kan man på goda skäl antaga; att brahmoismen inom ett fjerdedels århundräde skäll vara alla de bildade klassernas tro i Hindostan; och att den gamia brahmaismens afgudaår endåst bland de okunniga lägre klasserna skola finna ärnhäbgare, så ått hedendomen här likagom fordom -ho8 fomärne skall blifva wundanträngd till byarne och hedärne, af hvilka den ju bär: sitt namn. Hvilken är då denna religion, för hvilken en så stor framtid tyckes bestämd? Dehn enklaste i verlden. Det finns blott en Gud, lärer hot. Han är ett verkligt väsende, personligt förnuft, helig vilja, hela verlden8 fader och frälsare. Gud hår aldtig antägit imenniskogestält, men alla menfiiskor äro Gulls bärn, och störst bland dem är profeten från Nazareth. Det gifves inga underverk och inga öfvernäturliga uppenbarelser; men Gud styr alla natureng lägar och utdervisår hvarje lefvande själ genom samvetet och den religiösa känslan och genom andra mennhiskors heliga ord. Vi kuoba icke genom bönen vinna någon förändring i naturens ordning, men hvåd vi genom henne kunna och böra vinna är den gudomlige andens bjelp till att styrka vår svaga vilja och sätta oss i stånd att åtlvda Gadds Jag. Bönen gör den NET EAT KERSTIN NERE SEE