Aftonbladet – 3 december 1870, sida 2

Jag har ej sett monsieur Charles i dag svarade han helt lugnt. Ni har det — ni har det!s svarade Si via häftigt. Mannen såg på henne — med ett visst hår och hans svar på hennes beskyllning var at höja armen och peka på mr Meredith, so! kom gående åt dem. Med hvart steg han nalkades, erfor Sil via en ökad ångest, Hon betraktade de båd; männen, då de möttes. Jean Varot hade al drig sett mera hård ut; mr Meredith aldri mera kall och obekymrad. Hade det ej va rit för en lätt rörelse af hars högra hand då han förde honom till sin bröstficka oc som kom Silvia att tänka: Han har vape och är färdig att begagna dem, så skull hon blygts öfver sin froktan. Åfven nu, oc trots ställniogen af mr Merediths högra hand den han ej ändrade, tänkte hon; Äro verkligen dessa män dödsfiender ? Ni kom alldeles lagom, Varot., sade m Meredith lugnt; vi ha gått vilse; hvilken vä böra vi tölja ? Denpap, svarade Jean Varot, lakonisk och pekade på den centrala all6o. Skal jag följa med, monsieur Charles fa Nej, tack, det behöfs inte; nu vet jag vä: en, : Jag ämnar mig till Colombes, återtof värdshusvärden; kan jag uträtta någonting der, åt er, monsieur Charles ? Ne tack. Vill ni taga min arm, mademoiselle Nardi.o Men Silvia, hvars apsigte mc och med läpparne — var dödsblekt, sade ta: Jag måste först hvila här en stund. Jean Varot tittade nyfiket på henne, piokade kallt och gick. Silvia hade återtagit sin plats på pyramidens pedersta afsats, med händeraa samman