Aftonbladet – 30 november 1870, sida 2

Madame de IEpine kastade en blick på brodren, han såg på sin klocka, Det skulle vara bra om mademcisell Mardi snart ville göra sig i ordning, sad an. Straxt, ja straxt, svarade Silvia och skyndade hastigt ut. Hvilket barn hon är,, yttrade madame de PEpine vänligt. Ett ganska styggt barn iblard, svarade brodern leende. Jag hoppas du såg den blick hon gaf mig, då hon varseblef mig. Hon är visst änvu blott halfciviliserad svarade madame de Y.Epioe ursäktande. Jag förmodar det, sade ban Jngnt. Jag håller hjertligt af Silvia, fortfor systern, och ändå säger jag dig rent ut, Charlie, att jsg är glad öfver att da uppgifvit all tanke på benne, ty — Hon tystcade. Mr Meredith såg hastigt upp; blodet rusade till bars ansigte. Skuille jag uppgifvit all tanke på henne, utbrast han red lidelsefull häftighet; ja när hon ligger död framför mig, inte förr skall jag upphöra att arbeta för att hon en gång blir min!s Iogentiog kunde öfvergå madame derEpines häpnad vid denna passionerade förklaring. Ett vulkaniskt utbrott från en isbelagd bergstopp skulle ej. öfverraskat henne mera än dessa ord af hennes lugna, sansade bror. Hon höjde ångestfallt sina händer. O, Charlie, Charlie, sade hon. Mera förmådde hon icke yttra. Du anser mig vansinnig, sade han. Jag vet att mången anser en stark och lidelsefull kärlek för en art af sinnessjukdom; jig gör inte det. Jag tror den vara af en vida ädlare karakter än så. Vare dermed huru som helst, — mitt beslut står fast. Hon må vara huru hon behagar, — nyckfull, fordrande,