Aftonbladet – 29 november 1870, sida 2

råk än förut, när två stora härar skulle ( åss. Ehuru tropperna äro ganska triska, lt AA man tar i betraktande att de måste ar-; sta under vintern, är dock den förminsk-: ng som åstadkommits genom sjukdom annlig. En stor del af Frankrike har blifit ötversvämmadt, och der tyskarne en gång utt sin fot äro spåren märkbara, äfven i rleans. Men den af fiendens hand orörda elen af landet är ännu större, och de riderlige bretagnarne och Rhoneprovinsernas Idiga söner synas fasta i sitt beslut attl öra motstånd till det yttersta. Frankrike kall åtminstone dö med svärdet hand.;För tt icke militäriskt folk måste det i sanning ara någon tröst att se, att öfvade soldater unna blifva slagne, att de kejserlige stånde armåernas hela ståt måste försvinna och tt ett folk — ehuru hopplös striden är — nau kan göra motstånd och på detta sätt ämma eröfrarens marsch genom dess land. Om de rustningar Ryssland på förhand i emlighet vidtagit samt bm stämningen i Peersburg med anledning af det Gortschakovka cirkuläret skrifver en korrespondent derrån till LIndgpendance: Jag berättade för er i medlet af Septemer om vår ambassadör i Konstantinopel, geeral Ignatieffs åtgärder för att af den ottonaniska regeringen utverka tillstånd att låta n rysk pansarflotta löpa in på Svarta hafet för att ötvervintra der, och jag meddelelade er, att en fruktansvärd örlogshamn, om anlagts i tysthet och benämnes Kertsch vid inloppet till Azowska sjön), var alldeles ärdig att mottaga denna flotta. Allt detta efiones ega sin fullkomliga riktighet blott ned den skilnaden, att vår regering har anett det sig värdigare att låta en så brutal andling som en pansareskaders insegling på Svarta hafvet föregås af en högtidlig förklaing om sin afsigt. Ni inser utan tvifvel, att en dylik förklaiog icke kunde: afgitvas, innan den ryska egeringen vidtagit alla mått och steg för att åta dea omedelbart efterföljas af understölande åtgärder. Men dessa åtgärder kunna ndast bestå i en temligen stark eskaders ineglipg på Svarta hafvet för att vid behof orcera passagen genom Dardanellerna och ;n koncentrering af våra trupper vid gränsen not de båda makter, i hvilkas intresse let mest ligger att protestera mot furst sortschakovs förklaring, d. v. s. Österrike och Turkiet. Således befinnes det program, hvars hufvuddrag jag nyligen skildrade för er, verkigen var Petersburgskabinette:s program; en simpel logik bevisar, att härförutan skulle len förklaring, hvarom jag talar, endast ha varit en onödig samt till och med farlig demonstration, ty hon skulle då endast ha törmått de makter, som kunde ha något att invända mot fördragets sönderrifvande, att vara på sin vakt. Jag anser det också nödvändigt att ännn en gäng förbereda er på, att man inom mycket kort tid kan vänta att få se en aktniogsbjudande rysk eskader visa sig vid Dardanellerna, bestående af pansarfartyg, som inköpts från Förenta Staterna och betalats med den återstående summa, som regeringen i Washington ännu är oss skyldig för våra besittningar i Nordamerika; man. har äfven att vänta sig en aktningsbjudande militärdemonstration vid Donau och Pruth, i fall man uti Wien och Konstantinopel skulle visa sig böjd för att vara mindre tillmötesgående än man hoppas hos oss. General Ignatieff, hvilken, såsom det hette, kom hit på permission, är pu stadd på väg till Konstantinopel, och hans ankomst till nämnda stad skall sannolikt bi signalen till stora händelser, ty han är försedd med myc: ket detaljerade i-struktioner i afseende på den kris, man kan förutse. ; Här råder allmän glädje. Den allmänna meningen har redan i lång tid högljudt begärt det steg, som regeringen nyligen tagit, och furst Gortschakov, som förlorat något af sin popularitet genom sin alltför försigtiga ställning i det fransk-preussiska kriget, har ter blifvit det nationella och liberala partiets halfgud. Beträffande möjligheten af ett nära förestående krig visa sig alla (med undantag måhända af börsen) fullkomligt lugna. Man vet att börja med, att vår armes nya beväpning är helt och hållet fullbordad, att dess koniogent uppgår till mer än en million väl in5fvade soldater, och att den i moraliskt afseende är betydligt öfverlägsen den arint, vi hade under Krimkriget. Och för det andra räknar man mycket på en insurrektionel rörelse af Turkiets och Österrikes slaviska folk, händelse dessa båda makter skulle vilja förklara oss krig. Jag tror likväl, att allt skall sluta på ett nycket fredligare sätt. Detta kommer isynrerhet att bero af den ställning England inager. Den nuvarande britiska regeringen är, mm mina underrättelser ej bedraga mig, icke ynnerligen böjd för att sätta sig emot vår egerings planer; men man tyckes i härvaande engelska beskickning frukta en tilltandande ministerkris, som skulle störta äladstone och hans vänner och kunde bli ignalen till en toryministåre, hvilken torde li mindre medgörlig. Hvad Turkiets nye umbassadör Rastbem bey och den ungerskisterrikiska ambassadören grefve Chotek beräffar, så ha de hela dagen i dag intagit en fvaktande ställning och röja ännu icke på lågot sätt sina afsigter. I Neue freie Presse för den 24 dennes läes: Likasom vid alla orientaliska förvecklingar räda äfven nu Donaufurstendömena i förrunden. Rysslands steg har såsom det skrifes till Allgemeine Zeitung satt den dervaande folkmosaiken i en hvirfvel af förhoppiogar och farhågor. Isynnerhet bulgarerne