Aftonbladet – 29 november 1870, sida 2

och det är mycket bättre, svarade Silvi! och vexlade färg. Har du ej hört histo rien om den helige Franciskus af Assissi som räddade turturdufvorna ur händerna på en ung man? Och har du inte heller hört huru han stiftade fred mellen invånerne i Agobio och vargen? Den vargån var förskräckligt grym, vida värre än Baptiste, och ät upp både menniskor och djur, så att slotligen vågade många af folket inte lemna staden, och de, som gjorde detta, voro väl beväpnade. Nå, den gode Franciskus, som kände medömkan ötver de stackars menpiskorna, begaf sig ut för att möta vargen och öra hocom föreställningar. Det förskräckiga djuret rusade emot den helige mannen för att uppsluka bonom, men sänkt Franciskus kallade honom broder oeh slog korsteckret öfver honom och vargen smög sig smeksamt iotill honom som ett fromt lam. Då ban sålunda var tämd, började det goda helgonet — alltjemt kallande honom broder, emedan han älskade allt hvad Gud hade skapat — att göra honom föreställningar öfver hans uppförande; sade honom att han var en röfvare och mördare, förtjent af repet, och uppmanade honom att bättra sig. Han lofvade ock, att invåvarne i Agobio skulle gifva honom hans dagliga föda, ty den fattiga vargen skulle väl äfven ha något att lefva af. Och han bad vargen lägga sin ena framtass i hans hand till ett tecken att han från den dagen aldrig mera skulle skada någen menniska. Och vargen lade sin högra tass i helgonets hand, tortfor Silvia mycket allvarsamt i det hon ärligt såg på madame de YEpine, och han höll troget sitt löfte samt brukade alltsedan gå in i staden, vandra omkring på gatorna, göra besök i husen och aldrig skada någon menniska. Till slut, då ban blef död af hög ålder, sörjde allt fol