Aftonbladet – 29 november 1870, sida 2

ket horom. Säg mig, är inte denna berät: telse lika vacker som en saga?. Jo, Silvia, det är den.. Ja, men pi skratta här i landet åt sådan: sägnern, fortfor Silvia; vi göra inte så. V erinra oss hvar den tåliga oxen, den mycke uthärdande åsnan voro om julnatten, och v veta att de voro derstädes tör att vitna on huru högt den Allsmäktige älskar sina skapade varelser. Ni äro för upplysta för er sådan tro. Ni skulle inte heller kunnat hörs syrsorna sjunga Vespern på grönskande grenar i kyrkan Santa Maria del Fiore i Florens.n Sjunga Vespern? Ja, Josefine, de sjöpgo Vesper! Nu göra de det inte mera, men det finns ännu persoper som påminna sig ha sett och hört dem. För lång, låvg tid tillbaka blef en skog skänkt åt något barmhertighetsverk, med vilkor att syrsorna i skogen skulle på grenar, brutna af träden bäras till kyrkan och få sjupga aftonsången tillsammans med chorgossarna. Men naturligtvis förneka ni här alldeles möjligheten af att en gräshoppa kan prisa Gud med sin svaga stämma. Ack, ni äro så visa här uppe i norden! Samtalet hade mer och mer tagit en riktning ifrån det ämne dit madame de YEpine önskade leda det, Utan att besvara Silvias lilla sarkasm, sade hon således: Men om pi inte ha sagor om elfvor och troll i Italien, så vet jag likväl att ni ega spökhistorier. Kom blott ihåg den der hemska historien om korpen, som lefde iett träd på Neros grat. Ja, men Nero var en förderfvad hedning, nföll Silvia hastigt; vi tycka annars om spöken, — jag menar aflidna kristnas andar. Edra vandra omkrivg i siva svepniogar och läpa kedjor efter sig, men våra äro ganska