Aftonbladet – 28 november 1870, sida 3

Här och der. Fria pennstreck af En Obekant. Det går för långt, sade min kamrer häromdagen, när han kom upp i verket. Hvar skall det sluta? sade jag och tänkte naturligtvis på den bismarckska framfarten, men kamrern menade något helt annat. Det är icke nog att man vill taga ifrån mig min lilla priffe om qvällarnep, tillade kamrern, att jag kanske icke skulle få nöjet att spela med presidenterna, så länge det ännu finnas presidenter, och med hofpredikanten och med hvem fan jag vill, utan nu kommer man också och vill rycka cigarren ur mun på mig och lägger kanske beslag på min sjöskumspipa med silfverbeslag, som jag rökar hvarenda qväll, vär jag går till sängs och läser Aftonbladet och hvarenda morgon, medan jag väntar på Dagbladet. Man har börjat en agitation mot kort och tobak, och nu skall samhället blifva moraliskt. Har sektern hört det? Kamrern envisag med att kalla mig sekter., då likväl alla andra civiliserade menniskor titolerå mig kunglig sekter, som är mycket artigare och en ganska passande benämning på en obekant ungdom. Jag vill dock icke stöta mig med kamrern, ty han har alltid ett par födelsedagar under vintern med bal och souper, då jag är bjuden, och så hoppas jag att tillståndet i Europa skall tillåta honom att taga permission nästa sommar och låta mig få förordnande med half lön, som en stackars extraordinarie -nog kan behöfva några veckor om året. Derför bockar jag mig alltid, när han säger sekterp,, och det gjorde jag också denpa gång,