Aftonbladet – 28 november 1870, sida 3

ger man, sprida den i hela den engelska och tyIska pressen såsom ett bevis på att det är fransmännen som begå grymheter, så se här hvad man kan svara dem: De hade inga repressalier att taga sedan de slagit till döds pastorn i Etråpagny, sedan de dödat i sin säng en man, som låg döende i tyfus, sedan de med gevärsskott skjutit ihjäl en arbetare, som på en åker i Longchamps var sysselsatt med att taga upp potates, sedan de i Hebecourt lagt eld under en säng, i hvilken låg en qvinna, som nyss accoucherat. Detta är ej några enstaka tilldragelser, det är en grymhet, begången kallt och metodiskt, och det är så historien skall bedöma dem. . Två dagar efter striden vid Bourgonce i Vogeserna den 6 Oktober, erhöll chefen för den bretagniska legionen, som hade gjort en preussare till fånge, följande order, försedd med municipalitetets cigill: Till hr chefen för franctireurs! Ni torde genast utlemna till oss den preussare, ni tagit till fånga, ty eljest blir återstoden af köpingen Bourgonce uppbränd af preussarne i morgon bittida kl. 8; vi hoppas vinna mycket genom er beredvillighet. Mottag 0. 8. v. P. 8. Den preussiske generalens order lyder: Om ej den preussiske dragonen finnes här på den utsatta timmen, skola mairen och de karlar, som jemte honom hållas fångna, bli fusiljerade och köpingen till grunden förstörd . hefen svarade härpå med följande ord: Herr general! Jag är djupt indignerad af att se att en hög officer vågar sända mig ett dylikt ultimatum. Jag är sjelf officer, hr general, och officer vid franska marinen. Jag har i min fosterbygd Bretagne, samlat kring mig några tappre män, som vandrat 300 lieus från sin alldeles icke hotade hembygd hit för att försvara Frankrikes jord. Jag visste att ni skulle föra ett vandalkrig, men jag ville icke tro att ni kunde drifva er grymhet så gt. Vi äro bretagnare, monsieur, vi hafva på vår fana inskriften: Hellre dö än vanhedra oss! Vi skola aldrig svika den. Om ni fusilierar våra fångar, skola vi vårda oss om edra som om de vore våra egna bröder. Ni har tillsändt mig ett ultimatum, som ingen man med hjertat på rätta stället kan läsa, utan att upptändas af vrede och afsky. Se här i min ordning mitt ultimatum: Om ni uppbränner ett hus till i Bourgonce, om ni misshandlar fångarne, dem pi tagit emot folkrätten, så skall er fånge bli hängd. Jag är ledsen deröfver för mensklighetens skull, jag är det för er egen, ty ert namn skall då träffas af hela verldens förbannelse. Hvad oss beträffar, så ha vi beslutit offra våra lif och vi vilja ej ha ert ädelmod att tacka för någonting. I i skola slåss så länge en främling i segerstolt; het besudlar Frankrikes jord och anser sig kunna. förolämpa det derför att det är olyckligt. i Var säker på, att fastän vi blifvit slagna, derför ; att vi blifvit förrådda, så skolen I dock aldrig kunna utsätta oss för nationernas förakt. H Kaptenlöjtnanten och chefen för bretagniska legionen I ÅA. Doma!ain. od Preussarne begrepo detta och gjorde ej. allvar af sin hotelse. I Vi låna ur Echo Nogentais följande detaljer rörande de excesser, som af preussarne begingos efter striden vid Nogent-sur Seine: ; ationalgardister, som, för att tillkännage att de gåfvo sig, höllo gevärskolfvarne upp i luften, blefvo utan barmhertighet nedskjutna. Preussiska ryttare hade upphunnit tre nationalgardister, som flydde åt Magon till, på litet af j stånd från gården Aulne och de sköto genast ned dem; två af dem nedföllo döda, den tredje, som fått skottet i ansigtet, dog sedan af sin blessyr. Preussiska soldater, vilda och blodtörstiga som tigrar, ha med bajonettstyng dödat hr och fru Lami-Quentin, oförargliga menniskor som bodde vid vägen till Bray och hvilka lemna efter sig två nu värnlösa unga flickor. Vid samma väg, i hr Troussains hus, blefvo tre mobiler och hr Luqvin, en gammal gubbe, dödade, och då hr Troussain kom hem till sin bostad fann han de fyra olyckliga offren ligga der badande i sitt blod. Efter mordet hade mördarne begått stöld : silfver, linne och andra persedlar tillgrepos i i detta hus, som preussarne hastigt lemnade, medförande äfven en ankare vin. Ytterligare vid samma väg blef hr Bureau dö-! dad med bajonettstyng och tiågra mobiler, som tagit sin tillflykt hos honom, blefvo bokstafligen sönderhackade; blott tre af dem undgingo döden genom att smeta blod i sina ansigten och lägga sig bland sina kamraters lik. yrkogården bar prägeln af den hemskaste för. härjelse: nedbrutna staket, kullvräkta grafkors, lik af mobiler liggande här och der visade genom den ställning hvari de lågo och de förvridna anletsdragen hvad de måste ha lidit innan de up; gåfvo sin sista suck. Kyrkvaktarens hus hade af två granater och hans hustru blifvit F; sårad. I förstaden Troyes blefvo hr Guitton och hans betjent underkastade den mest afskyvärda behandling af fienden, som ville fusiljera dem derför att de, såsom soldaterna sade, hade skjutit på lem; begge tvingades att falla på knä, ty de skulle strax dö, och hade ej fru Felix Bellemere på sin ira och tro försäkrat, att de begge männen voro skyldiga till det brott, för hvilket de anklagades, skulle vi ha haft ytterligare två menniskors död utt beklaga. Hos hr Louis Chavaune slog fienden sönder inkörsporten med yxor; de försökte sätta eld på huset med antända rishalmviskor, som de förde n i gardinerna i våningen; ett spanmålsmagasin antändes med dylika brinnande viskor och nedbrann alldeles. En del af möblerna hos fru Lhermoy, hyresgäst i huset, förstördes och hade ej några grannar skyndat till och släckt de brinnande gardinerna, skulle hela huset blifvit lågornas rof. Hrr Eugene Chavannes och Lassenets hus sökte fienden också sticka i brand, efter det han stulit allt vin på buteljer som der fanns. Hos skomakaren Legrand uppbrötos dörrarne ill butiken och hans lager af skodon borttogs, hvarjemte möblerna påtändes. Värdhusvärdinnan Marait fick fönstren inslagna, hennes bobagsting antändes, hennes varor borttoros; äfven hennes sons i samma hus belägna handelsbod hemsöktes och en mängd handelsvaror bortstulos. Diversehandlaren Thåvenien fick sin butikdörr nslagen och fienden stal två klockor samt en mängd ylepersedlar. Hos trädgårdsmästaren Philippon vid kyrkogården stal fienden allt hvad sängkläder, inne och silfver som fanns. . Auktionsmäklaren Thibault beröfvades allt sitt vin: hundrade buteljer. Läderhandlarne Lautelet och Parizot plundrades på en hop läder samt en mängd yllesockor. I Faubourg des Ponts plundrades prefekturen !? samt husen Penaunille, Jozon, Cabrol och FartaryNore och på: allt vändes upp och ned; i Busserolles ekonomibyggnad bröt fienden sig in, der slog han sönder en massa tomma buteljer. Albert Deloges och fru Peles hus plundrades också och preussarne stulo från dem vin, sängkläder o. s. v. TI2te Aneh san