Aftonbladet – 28 november 1870, sida 3

vJa, se bara. Sektern tycker alldeles detsamma som jag, fortfor kamrern. Har det icke blifvit folk af oss också, fastän vi dragit vår Ililla spader om qvällarne. Huru skulle våra I förmän annars blifva bekanta med oss och I konna bedöma vår förmåga? Och huru kunde :I man annars veta hvem som duger till stadsL j fullmäktig? Hvad tobaken angår, är det då rent af okristligt att vilja rycka brödet ur j munnen på hr Ljunglöf, hrr Brinck, Hafström komp. och firman Hellgren komp. sedan, för att icke tala om Tjäder och frötken Bergman och Schmidt och Holmgren och alla våra tobaksplantörer, som skaffa oss så fin Havanna. Det säger jag sektern, att jag ännu fortfar som hittills. Jag är konservativ af min natur och till följd af min befatt-. ning i statens tjenst och tål inga reformer. Hvarje trogen undersåte tänker lika med mig. Gör han icke, sektern? . Naturligtvis bockade jag mig ännu en gång. Nu har jag varit så länge i statens tjenst,l. att jag vet att skicka mig och att man aldrig bör motsäga en förman. i Kamrern tände en ny cigarr och satte sig latt meditera öfver några mål, som kommit på efterkälken. Jag skref mycket flitigt rent ett memorial. Men så kommo kamraterne ioch talade om dagens on dits, om signora Monti, Odo Russell och Pantalone, Gambetta, spårvägslinier och C. F. Bergstedts gamla sanningar. Det var en ganska liflig konversation, såsom det alltid är i verket och som bevisar att man äfven inom byråkratien intresserar sig för det allmänna, då detta är tillräckligt intressant. Var kamrern på Berards föreläsning i torsdags? frågade någon. Jag — utropade kamrern. Nej, jag tackar. Språket har sina svårigheter,, anmärkte en af extraordinarierne, en oförsigtig ung man. Språket bryr jag mig litet om, sade kamrern, men jag var bjuden på ett parti hos — rådet och hade ganska trefligt. En liten lätt souper med hummer och chambertin... De der föreläsningarne kan jag icke lida, isynnerhet icke i vetenskapsakademien. Der finnes ju ingen buffet. Man talar så mycket om hörsalens rymlighet och ändamålsenlighet, men nog är det en blunder af anordnarne att icke hafva en enda restaurationslokal i hela huset. Jag har varit der en gång och vet , mycket väl huru det går till. Föreläsningen börjar på slaget sju, men är det t. ex. den .der franske pastorn som skall upp i katedern, så får man vara på sin plats miast en half, timme förot, och under hela den tiden har man inga förfriskningar att tillgå. Ungefär midt uti föredraget göres ett uppehäll på några minuter. Hvad vore lämpligare, än att man då hade en buffet i förstugan, der :man kunde få sig ett glas och röka åtminstone en cigarett? Men sådant finnes icke på närmare håll än Phoenix, och derför förflyta de minuterna utan något resultat. Nej, vill I vetenskapsakademien skaffa sig en buffet, så skall jag gå dit någon gång, men i annat fall ämnar jag icke besvära. Hvad vore lättare än att inrätta det der orimligt, stora kapprummet till förfriskniogslokal? Öfverplaggen kan man gerna behålla på sig eller också lemna dem i en sådan der liten treflig lokal, genom en liten lucka, som på Börsen, vär man firar Thorvaldsens födelsedag... Hvarför går jag då och då på kungliga stora teatern? Jo, för att jag har operakällarn att titta in på under mellanakterna. Och på dramatiskan sedan? Emedan jag från min plats på första raden har blott ett par steg till br Lagergrens schweizeri, hvilket man icke lyckats göra till foyer, fastän tidningsskrifvarne skrikit ej så litet om den saken. Hvad skulle man med en foyer i Stockholm? Ha vi karlar icke tillfälle att röra på oss i hvarenda mellanakt? Man vill väl icke att fruotimmernpa skola springa ut och in i logerna? Men på Södra teatern är det ju enfoyer ? invände någon. Jaha, en sådan foyer kan man gerna hax, menade kamrern och tände änyo på cigarren. Se herrarne något enda fruntimmer der utanför disken? Det är ett stort och präktigt rum, just ett sådant der foyer-rum, som jag såg på min utländska resa, men som icke passar för våra förhållanden, om det ej lämpas efter hvad vi äro vana vid. I utländska teatrars. foyer ser man icke till förfriskvingslokalen. Den fiones dock, men i hvilka ömkliga dimensioner! I en liten skrubb bredvid den stora salen kan man få läska sig. Men med hvad? Jö med sockervatten, limonad, appelsiner och sådant der, som ej passar för våra förhållanden. Och i stora salen promenerar herrar och damer. eller grupperar sig här och der och prata, så att man kan mista öronen. Jag talar bara sanningen, Är det trefligt? Kan det vara passande att se frontimmerna lemna sina platser i teatersalorgen för att gå och prata i foyern under en hel lång mellanakt?... Jag blef nog rädd,. må herrarne tro, att det skulle blifva något ditåt; när jag hörde talas om att Södra teatern skulle tå en stor och treflig foyer. ; Men jag lugnade mig, så snait jag fick se lokalen och förhållandena. Här har man minsann. icke uppoffrat den stora vackra salen åt pratmakare och pratmakerekor och-skjutsat förfriskningslokalen in i någon skrabb. Nej, hela den ena låvgväggen upptages af en riktig jättedisk med förtäring af många slag och dricksvaror, som passa: för våra förhållanden, och framför den disken trängas alla de-manliga spektatörerva, under det fruntimmeraa, såsom det bör vara, sitta qvar i salongen, der de alldeles ostördakuina göra sina reflexioner öfver pjesen och spelet. Så skall det se ut i en svensk teaterfoyer. Kom icke med några utländska seder., Men : huru är det i Hammers salong eller Mindre teatern? frågade en af kåmrerns åhörare. Der finnes visserligen icke någon foyer af det der utländska slaget, men jag vill minnas att man der har en buffet för familjer. Mycket riktigtv, upplyste en annan af mankata flanotarädem 0 MP lurke AR 20 Om D mm on DM PR AM Er få