Aftonbladet – 26 november 1870, sida 2

an och gick in i rummet, men då hon såg Para omsorgsfullt mr Meredith tilislöt dörren efter henne, fattades hon af en hastig och dunkel oro. Det var liksom förkänslan af många, framtida bekymmer hade väckts hos henne i samma stund gom hon steg ötver denna tröskel. Mademoiselle Nardi,, sade mr Meredith nästan strängt; kom väl ihåg, att ifall ni finner den hemlighet, som jeg måste anförtro er, plågsam och tung att bära, så har ni på visst sätt aftvungit mig densamma. Och jag ber er, glöm aldrig, att huru pröfvande den än må vara, måste ni förvara honom, såvida ni ej vill göra min syster fullkomligt olycklig. Ni skrämmer mig,, svarade Bilvia och blef litet blek; säg mig intet, mr Meredith. Nu är det för sevt, återtog han kellt. Ni har tviflat på mitt ord, ni skulle göra det ännu en gång; ni är för skarpsynt för att kunna föras bakom ljuset, ni måste veta sanningen och sanningen lyder så: jag är inte den mannen som ni såg. Silvia drog sig ett par steg tillbaka. Hvem var då han? Mr Meredith sade intet. Hon kastade en hastig blick öfver rummet, såg de sönderrifva och kriogspridda papperen och gissade i samma ögonblick rätta förhållandet. Hon blef dödsblek och började häftigt darra. Det var densamma som ville mörda er! khviskade hon. O, mr Mereditb... mr Meredith! Hon var häftigt uppskakad, men han egnade denna hennes rörelse ingen uppmärksamhet. Jag vill ej uppehålla er, yttrade han och lade handen på låset, der han stod vid dörren, Jag vill blott säga ännu en sak; an