Aftonbladet – 25 november 1870, sida 2

han efter om denna var stängd, innan har uppläste den med en nyckel, som han alltid bar i fickan. Rummet var mörkt, mer ett muntert hundskall sade honom att Pataud var inne. Utan att egna honom uppmärksambet, tände mr Meredith ett ljas oc sag sig ifrigt omkring. En blick var tillräcklig, tör att visa honom en bedröflig förrödelse. Hans byrå var öppnad och dessi1 nehåll kriogkastadt på golfvet. En delpapper voro orörda, andra rifna i små bitar och några, enligt hvad mr Meredith vid-en -hastig blick hann öfvertyga sig öm, vorö alldeles försvunna. Dokumenter, som inga sum mor bade kunnat ersätta och hvilka blifvit lemnade i hans vård; mekaniska ritningar och kalkyler, resultat åf många veckors trägen flit, och i sakvad af hvilka hans arbete stod stilla, hade delat lika öde. Hans duglighet att sköta sitt yrke, hvilken han med full rätt skattade högt, var svårt skadad, och han visste sig vara urståndsatt att hämnas det onda som blifvit honom tillfogadt. Vidden af förstörelsen var nästan förstor för mr Merediths tålamod. Jag kan: inte få denna skada ersatt, tänkte han i det han satte från sig ljuset och med ett uttryck af förtviflan såg sig omkring; aldrig, nej, aldrig ! Han lutade pannan mot handen och bjöd till att lugnt öfvertänka hvad som var att göra. Det fanns ingen annan bjelp än arbete, beständigt, träget arbete från morgon till qväll, från qväll till morgon, för att ersätta åtminstone en del af den skada, som blifvit honom tillfogad af hans fiende. Då familjen möttes vid middagsbordet, måste det öfverraska madame de PEpine att observera kontrasten mellan Silvias och hennes brors nuvarande och vanliga sätt. Mr Meredith, vanligen så blek, hade denna afton