Aftonbladet – 25 november 1870, sida 2

Jag är naturligtvis öfvertygad om att du gjorde detta i distraktion, att du hvarken säg eller hörde henne, men Silvia är af ett känsligt och häftigt lynne; hon — hon synes ej vara böjd för att tro detta. Mr Meredith hvarken ändrade sin : ställning eller svarade ett ord, då hans syster slutat tala, men hans drag fiogo småningom en marmorlik stelhet. Kaptenen deremot stirrade på sin dotter med ett uttryck af den största förvirring. Hvad vill det säga? började han, jag mötte ju Charlie, då han kom ifrån stallet. Hans styfson aforöt hvad kaptenen ämnat säga, utan att ens synas hört honom. Och hvad företog jag mig, efter att hafva stängt porten för mademoiseile Nardi? frågade ban med blicken riktad på sin syster. Silvia såg ett ljus inne i ditt arbetsrum. Ack Charlie, nog mins du väl detta ? Mr Meredith tryckte handen mot sin panna, jag mins intet at alltsammsns,, sade han. Charlie kan väl, i himlens namn, ej ha inträngt i sitt rum, -till häst utbrast kaptenen, synbart förvirrad, och jag mötte honom ju på vägen från stallet. Jag kom hem för en halftimme sedanx; trade mr Meredith; ni såg mig ju inte till äst, eller huru ? Nej, det gjorde jag inte, men — SJag får lot att se efter, om Pataud ännu är inne i mitt rum, sade mr Meredith och steg upp samt gick ut. : Kaptenen och hans dotter vexlade oroliga blickar med hvarandra. Jag hoppas att Charlie ej är sjuk, sade hon med uttryck af stor oro. Åh, nej; men han arbetar för strängt — han arbetar verkligen för strängt, svarade tadern och såg lika orolig ut com dottern, Då mr Meredith kom till sin dörr, kände