Aftonbladet – 24 november 1870, sida 2

och passion. Jag kan emellertid icke säga, att dessa rop vid ifrågavarande tillfälle voro öfver hufvud taget mycket eldiga, och i sjelfva verket ådrog sig hela det militära skådespel, hvarom jag talar, icke på långt när så mycken uppmärksamhet, som man skulle förmodat. Det saknades visserligen icke åskådare, det är sannt, och tager man i betraktande den stora omkrets, kring hvilken de voro spridda, uppgingo de nog till många tusental; men lifvet och rörelsen gick sin jemna gång på de kringliggande gatorna, och det föreföll mig som om åskådarne icke voro många i förhållande till hvad en så stor stad som Lyon skulle kunnat prestera. Jag förklarar denna omständighet dermed, att mani Lyon, der man städse haft en mycket stor garnison, är temligen van vid militäriska skådespel af vida betydligare dimensioner än det, som vid detta tillfälle företedde sig. Det berättades mig också, att då de trupper, som en lång ti hade legat i garnison i Lyon och som qvarstannat der. äfven långt efter krigets utbrott, ändtligen aftågade för att stöta till Mac Mabhons arm i Chalons, hade uppståndelsen och rörelsen varit obeskrifliga. Mig föreföll det emellertid, jag nekar det icke, som om de nu ifrågavarande medborgare-soldaternas aftåg ådrog sig mindre uppmärksamhet och deltagande från befolkningens sida än man under förhandenvarand2 kritiska förhållanden skulle hafva väntat. andra sidan kommo municipalitets närvaro och den aktningsfulla uppmärksamhet, som å dess sida visades dessa trupper, som tågade ut för att bidraga. till stadens försvar och dess räddning undan en fiendtlig ockupation, mig att tänka på huru det skulle taga sig ut om en dag våra vördnadsvärda stadsfullmäktige derhemma, som med ett så, orubbligt lugn betraktat folkbeväpningsrörelsen hos oss och ännui den stund som är icke offrat ett öre af kommunens medel på dess befrämjande, ehuruväl en ansökan om ett sådant understöd för mänga år sedan sköts åsido med den förklaring, att ämnet skulle tagas i öfvervägande framdeles vid budgetens uppgörande, — detta skådespel, säger jag, kom mig att tänka på huru det skulle taga sig ut om vära stadsfullmäktige med hr öfverståthållaren eller hr justitieborgmästaren i spetsen skulle en vacker dag, om en fara stode för dörren, se sig föranlåtna att med blottade hufvuden helsa en mot fienden aftågande skara. Kanske skulle man då se den med blickar, något olika dem, hvarmed man i allmänhet nu betraktat försöken att i tid vara beredd på en sådan möjlighet. Kanske skulle också åtskilliga af våra hederliga stockholmsborgare, som nu litet smått chikanera sina biträden och arbetare om de få lust att blifva skarpskyttar, taga den saken något annorlunda, om de varit vitne till den stämning, som i dessa dagar är rådande i staden Lyon, under det den bereder sig på att motstå en belägring eller att, om möjligt, förekomma den. Jag skall för öfrigt, med anledning af de allvarsamma åligganden, som jag sett i farans stund tillfalla nationalgardet i Lyon, tillåta mig hemställa till vederbörandes begrundande derhemma, om det kan vara så alldeles rätt och klokt, att man låter all slags borgarbeväpning bos oss ligga follkomligt i lägervall. Jag vet väl att t.ex. Stockholms borgerskaps norra och södra bataljoner ännu i denna stund ega en eller ett par stadsmajorer, en och annan kapten och åtskilliga löjtnanter, men med all tillbörlig aktning tör dessa medborgares förmåga att bilda kadrer för en borgarebeväpning, befarar jag likväl att denna anspråkslösa apparat är alltför otillräcklig för att kunna i farans ögonblick någonting uträtta. De frivilliga skarpskytteföreningarne hafva väl hos oss på de senare åren sökt i någon mån ersätta hvad nationalgardena äro i Frankrike och på andra ställen samt hvad borgarebeväpningen varit ämnad att vara hos oss; men det behöfves icke mycken kännedom om förhållandena för att inse, att det icke går för sig i längden att kasta hela bördan af det, som borde vara ett allmänt medborgerligt åliggande, på några få, som frivilligt åtaga sig detsamma, under det de öfriga stå och likgiltigt se på, såvida de icke anse det i sin ordning att hånle åt alltsammans. Hvad Stockholm särskildt beträffar, bör det icke förgätas, att denna stad är en gränsort, som i händelse af ett fiendtligt anfall har att mottaga stöten i första hand och att det således der icke kommer att stå till buds någon tid till förberedelser sedan faran en gång är för handen. Alla våra kuststäder, synnerligast på den östra kusten, befinna sig tör öfrigt i samma belägenhet. Af allt hvad jag här dagligen ser omkrin; mig, af de ansträngningar jag bevitnar oc af det påtagliga faktum, att dessa skulle vara af oändligt mycket större värde och medföra oändligt större verkan om de varit i tid förberedda, föranlåtes jag oupphörligt att tänka på den säkerhetssömn, hvari vi låta invagga oss derhemma, ja, sägom det rent ut, den försoffning, som eger rum i afseende på allt som rörer försvarsväsendet, och fram för allt i afseende på hvad som rörer ett allmännare medborgerligt deltagande i försvaret. Vi ha att förebrå oss mycket af hvad vi-under den föregående tiden i det hänseendet försummat, men alldeles oförsvarigt skulle det vara, om vi icke toge några ärdomar at hvad som i detta ögonblick tilllrager sig i Frankrike. Då jag här ofvan :alat om vårt gamla borgaregarde, vet jag väl, att det icke numera kan blifva fråga om dess återupplifvande, sedan skrankorna le olika medborgareklasserna emellan blifvit redbrutna och vi väl snart icke längre skola ga något borgerskap i den gamla bemärkelsen; men skall väl en ordentlig landstorms