En korrespondentfärd i krigstid. (Bref från Aftonbladets specielle korrespondent.) Tours den 13 Nov. Jag har haft den goda turen att anlända till Frankrikes provisoriska hufvodstad just i det ögonblick då man der hade erhållit officiel visshet .om en af de första verkliga framgångar som de franska vapnen vunnit under det nu pågående kriget, och det har varit, efter all den sorg och :.!lt det missmod jag haft att bevitna under min korta vistelse i Frankrike, verkligt uppfriskande att seansigten och höra röster lifvade af tillfredsställelse och af en något fastare tillförsigt till en slutlig seger. En annan lycklig slump satte mig i tillfälle, just i det ögonblick jag stod i begrepp att lemna Lyon, att der få bevitna en;afskedsrevy med en afdelning af de nybildade trupper, som oupphörligt och från alla håll aftaga till krigsskädeplatsen. Det var la premiere legion de marche du Rhöne, en styrka om 3500 man, somnu var rustad, öfvad och fördig att rycka i fält. Dessörinnan skulle prefekten i Rböne-departementet, åtföljd af staden Lyons municipalitet, hålla revy med legionen. Ett par bataljoner nationalgarde hade en god stund före truppens ankomst bildat haie på ömse sidor om Place Bellecour, Lyons förnämsta torg och en plats af ofantliga dimensioner. Företrädda af en talrik trapp hornoblåsare och trumslagare — den enda musik trupperna här för närvarande använda, — ryckte legionen med rask marschtakt upp från Rue Bourbon och uppställde sig -på linie rundt omkring torget. En mängd soldater buro stora blomsterbuketter instuckna i gevärspiporna eller fastbundna vid mynningen af gevären ifall de varit af för stora dimensioner att kunna instickas i pipan. Det var rörande att se huru officerare och soldater vexlade handslag med vänner och bekanta, som befunno sig bland åskådarne på ömse sidor om den väg der truppen tågade fram, och huru här och der en hastig omfamning, en kyss gafs till afskedshelsning åt en anhörig eller intimare vän. För huru många var icke sannolikt detta den sista afskedshelsningen? I