Aftonbladet – 24 november 1870, sida 2

som vi med liflig tillfredsställelse förnummit. Vi hafva deraf slutit, att det för närvarande hvarken är från England eller Ryssland som de faror kunna komma, hvilka skulle kunna hota det ottomaniska riket, att de båda kabinetten hysa en lika liflig önskan att så länge som möjligt upprätthålla dess existens, genom biläggande och försonande af stridigheterna mellan Porten och sultanens kristne undersåter, och att i händelse en afgörande kris trots dessa ansträngningar skulle inträda, båda lika fast beslutit att söka dess lösning i en gemensam öfverenskommelse af de europeiska stormakterna. Vi hafva icke upphört att hysa dessa åsigter. Vi tro att deras fullkomliga analogi gör en fullständig öfverensstämmelse möjlig mellan Hennes Britiska Majestäts regering och oss. Vid en sådan fästa vi den största vigt såsom den bästa garanti för bevarandet af Europas fred och jemnvigt för de faror som kunna härröra af förvecklingarna i Orienten. Genom H. M:ts kejsarens befallning är ers excellens befullmäktigad att upprepa denna försäkran för lord Granville. i skatta oss uppriktigt lyckliga, om öppenheten i dessa förklaringar kan bidraga dertill genom att undanrödja hvarje möjlighet till missförstånd mellan Hennes Britiska Majestäts regering och 0S8. I den schweiziska kantonen Ticino, hvilkens ena på andna sidan af Monte Cenere belägna del fordrat att få skilja sig från det på denna sidan belägna området och konstituera sig såsom en sjelfständig kanton, ha vid de till den 13 dennes utskrifna valen till stora rådet samtliga valdistrikten i Cenere Inferiore. med undantag af Taverno, Sessa och Magliarina afhållit sig från valet och sålanda på ett otvetydigt sätt visat sin fasta vilja att fortfarande yrka på separationen. Förbundsrådet har med anledning häraf uppdragit åt edsförbundets militärdepartement att vidtaga nödiga förberedelser till ett militäriskt besättande af Cenere Inferiore i kantonen Ticino. Enligt de senaste underrättelserna från Newyork kommer det snart sammanträdande representantbuset att bestå af 139 republikaner och 104 demokrater, så att de förstnämnde endast skola få en öfvervigt af 35 röster. Man känner redan utgången af 222 val och af dezsa hafva 128 utfallit irepuoblikansk och 94 i demokratisk riktning. Ännu återstå D stater, som icke företagit val och i dem väntar man att 11 republikaner och 10 deasokrater skola blifva valde. När man betänker, att republikanerna efter det sista borgerliga kriget innehade den stora pluraliteten af öfver två tredjedelar af rösterna, ser man att deras motståndare, om de än befinna sig i minoriteten, dock återvunnit en stor del af den förlorade terrängen, och att de snart, om den nuvarande stämningen fortfar, kunna komma i majoritet. TI alla händelser måste republikanerna nu helt annorlunda än förr göra afseende på de konservativa elementen. En af de vigtigaste orsakerna till demokraternas framgäng är, att då de genom borgerliga krigetföranledda författningsreformerna äro afgjorda på lagstiftningens väg, har den sllmänna meningen blifvit mera uppmärksam på de materiella intressena, så att afseendet på de kommersiella förhållandena nu börjar spela en stor roll.