Aftonbladet – 24 november 1870, sida 2

STUVANVUR den 24 Nov. Den i ett Londontelegram till Berlingske Tidende meddelade nyheten om grefve Chaudordys ankomst till Versailles för att öppna nya underhandlingar om ett vapenstillestånd bekräftas nu äfven från annat håll. I Ind6pendance för i går vill veta, att den franske vice utrikesministern i Tours anländt till det tyska högqvarteret och dit medför bestämda förslag till en vapenhvila, såsom inledning till fred. Om Chaudordy skall lyckas bättre än Thiers torde dock vara mycket tvifvelaktigt. Man synes i Versailles af de underrättelser man erhållit inifrån Paris kommit till den öfvertygelsen, att ställningen der är mycket förtviflad, och man väntar tillika af de stora militäriska kombinationer, som nu äro under utförande, nya trumf -på hand. Också förklarar den officiösa Provinzial-Correspondenz, att några underhandlingar om ett blott stillestånd numera ej kunna komma i fråga. Å andra sidan skall väl dock den nya anda som vaknat i Frankrike och den fasta beslutsamhet dess regering visar ej förfela att på ett så kallt hufvud som grefve Bismarcks göra ett starkt intryck. I Marseille har nu sedan de nya municipalvalen ordningspartiet afgjordt öfverhanden, och ropet på la commune, har tystnat. Alphonse Gent är obestridt i besittning af styrelsen, och Esquiros har dragit sig tillbaka till redaktörskapet af tidningen I Egalit6. Den beryktade general Cluseret, som i förening med den exalterade amerikanaren Francis Train på den senaste tiden stält till så mycken oreda, har i all sköns tysthet försvunnit, och det är ännu obekant hvart han tagit vägen. Det sades att han tänkte från Marseille begifva sig till S:t Etienne, för att der börja sina agitationer på nytt. Man väntade honom också der på bangården för att genast arrestera honom, men generalen kom ej. Man tror nu, att han skall dyka upp i Toulouse, der den revolutionära kommunens anhängare ännu ha öfverhanden. Deras ledare, f. d. tidningsredaktören Duportat, är fortfarande prefekt, sedan de radikala tvungit den af regeringen till denna värdighet utnämnde professor Huc att afsäga sig platsen. Om Cluserets föregåenden, som tills varit mycket litet kända, berättas nu några detaljer. Han var i slutet af 50-talet kapten i 8:e franska fotjägarbataljonen. Hyllande mazzinistiska åsigter, tog han härifrån 1858 afsked. Vi träffa honom 1860 hos Garibaldi, under hvilken han som öfverste gjorde fälttåget på Sicilien och i Neapel. Med samma grad fann han 1861, försedd med ett rekommendationsbref från sin chef, anställning vid Förenta Staternas arme och deltog först med de under hans befäl stående frivilliga i operationerna i Vestra Virginien. Presidenten Lincoln gaf honom 1862 brigadgenerals rang, som dock ej bekräftades af senaten. Då 1863 general Hooker i Fremonts ställe öfvertog befälet öfver en del af Potomacarmen, begärde Cluseret sitt afsked och begaf sig till Newyork, der han började utgifva en veckoskritt med titeln New Nation, med hufvudsaklig uppgift att arbeta för Fremonts val till president. Han böll tillika föreläsningar i strategi, på samma gång han arbetade på att få ett racekrig i gång i södern. I Amerika synes han dock ej ens hos de yttersta radikalerna lyckats göra sig populär. Han lånade nu sitt biträde åt fenierna, begaf sig till Irland och kom så derfrån tillbaka till Paris, alltjemnt sysselsatt med att spinna sammansvärjoingsplaner. Han skildras som en mycket energisk, för inga ytterligheter skyggande personlighet; några militäriska egenskaper skall han deremot ej Pga. Efter de underrättelser vi hittills haft om ställningen i Paris, särskilt i afseende på provianteringsfrågan, inneburo gårdagstelesrammerna en angenäm öfverraskning. Det heter der att Paris ännu skulle ha litsmedel för tre månader. De stå i för skarp strid ill föregående berättelser för att ej innebära en öfverdrift. Att förråderna dock å andra sidan ej äro så upprymda som man hittills intagit, vill synas af flera samtidigt ingånde uppgifter. Som man erinrar sig, har let påståtts att köttförrådet skulle tagit slut omkring den 8. Det har talats om att paisarna vid denna tid skulle nödgas tillgripa jörnarna i Jardin dAcclimatation. LD Indevendance berättar nu emellertid, att hon af n person, som just denna dag, den 8, lemat Paris, hört att man då ännu ej hade ågon synnerlig känning af minskade förråter och att staden skulle vida längre än man ror vara betryggad mot hungersnöd. En stor mängd intressanta officiella handingar ha blifvit påträffade af tyskarne i de lott, på hvilka det är så god tillgång i Pais omgifningar. Som många af dessa landtiga tillfyktsorter tillhörde kejsaren, hans ninistrar eller andra personer af politisk beydenhet, ha de förvarat papper af icke ringa ntresse. Ibland de kuriösaste är en saming telegrammer, funna i slottet S:t Cloud ch förskrifvande sig från perioden strax öre kriget. De ha blifvit afsända från Berin, Miiochen och andra tyska städer till åtkilliga privata personer i Paris, men voro i jelfva verket för kejsarens räkning, för hvilen de redogjorde för tilldragelserna vid de ärskilda hofven, den allmänna meningens tåndpunkt, pressens språk m. m. Ett ural ur dessa telegrammer, hvilka naturligtvis nåste ha varit uppsatta i chiffer, har nylien blifvit offentliggjordt af de tyska tidninarne. De äro anmärkningsvärda för de oggranna detaljer, de innehålla, men man oe DK AMMA AS IRTIEEAEENISOOESATTS VE ADERTONDE KAPITLET.