Aftonbladet – 24 november 1870, sida 2

SILL. VIA.) Af JULIA KAVANAGH Öfversättning af THORA HAMMARSKÖLD, E5Det var natt och Silvia befann sig ensam uppe i sitt rum, då hon fattade sitt beslut att reta mr Meredith. På bordet brann en lampa, men gardinerna voro icke nedfällda och genom de isbelupna rutorna blickade en blek måne in till henne. Nedanför låg trädgården, bäddad i snö — en siberisk verld, tänkte Silvia med en rysning. Genom en nyckfull, fantasiens lek flögo hernes tankar till Afrikas brännande öknar och lejonjagter, så åter till Baptiste och från honom till Pataud, som då hon gick hade varit särdeles vänlig. Hvad det skulle retat mr Meredith, om han hade sett det! tänkte Silvia i barnslig segerfröjd. Hon vände sig från fönstret och gick åt sin säng, men sprang tillbaka med ett utrop af förskräckelse, då hennes fötter nedsjönko i något mjukt och ull-likt föremål. Hon fattade lampan och såg efter. Hon, stod på eo lejonhud med yfvig man, spända klor och bistert hufvud. s Till en början var Si!via alltför häpen öfver tilldragelsen, för att räv: fatta sammanhanget, men då hon hunnit reda tankarna, satte hon ifrån sig lampan och öfver det 088, halft blyga, halft glada ansigtet smög sig eri ljuf. rodnad. Mr Meredith hade följt sin styffaders vink och låtit för Silvias fötter lägga skinnet af det lejon som han dödat i Afrikas öknar. ) Se A. B, JM 238—272,