Aftonbladet – 23 november 1870, sida 3

blicket.n lEn ovana, mot hvilken krig borde förklaras. Herr redaktör! Det utrymme, hvilket ni nyligen i ede lärade tidning tilldelat ett par artiklar on kortspelet, läter mig hoppas, att ni godhets fullt skall bevilja plats för en antydan rö rande en annan ovana, hvilken borde anse lika, civilisationsfiendtlig, som någonsin kort spelet. Icke tänker jag uppträda till försva för kortspelet, icke vill jag neka, att det ofta och i många afseenden förrycker um. gängeslifvet, men icke kan det heller var: eder insändares mening att begagna dett: senare till förberedande diskussioner för lands: tingsoch utskottssammanträden eller riks dagsplena. En :sammanhållnidg på det: sättet vid tillfälliga sammanträffanden af skild åldrar och kön, olika samhällsställningar oc! intressen, skulle också icke vera möjlig, utar ätt vålla ett alltför pinsamt tvång. ÅA andr: sidan tordeböra medgifvas och ursäktas, at! ; annan, som högaktar äfven konsten en Ene pe Å e Nm Aden glömma vetesskaäpen: men. utan alt re: — sn! gång fiöna de reng och värde, kan;napv. N kö ta tigå satntalsämnetia omså källan... son teratur och konst, sång och muösik, dans ocn teater och dylikt, mindre tilldrå gande, än den tysta sysselsävtningen vid ett spelbord.. Kriget har: hittills varit ett outtömligt .:samtalsämne, men börjar blifva något retsamt,-sedan tyskeriet hotar att blitva ett lika fegt ock krystadå comme: il fout, som pietismen. Man kör ej tundra om. den, som hyser en ärlig öfvertygelse och säri stånd att sjelf bilda: sig den, försmår elier undviker. att vid sådana tillfällen, som här afses, inlåta sig i dispyt med en blott jargor eller snöd beräkning. Insändaren medgifver, att vid spelbordet råder eller inträder en viss jemlikhet..Så till vida borde kortspelet anses stå i civilisationens tjönst, i stället för att mot den vara fiendtligt. Det är ins: sjelf, som bryter mot civilisationens fordringar, då han tyckes betrakta det som nedlåtenhet, att biskopen spelar kort med sina embetsbröder, eller då han låter förstå, huru underordnade böra finna sig ärade af att-få:spela-medsstorgubbar. I författarens ställe skulle jag, som föga bryr mig om storgubbarne på samhällets, men deremot hyser mycken aktning för dem på inetsklighetens höjder, resonnera som så, att den förra gortens storgubbar och de1as underordnade ofta kunna utan afsaknad öfverlemnas åt studerandet af vishetens bok med de brokiga bladen. De ene fiukta måhända att förråda, buru ihålig sämhällshögheten ofta är, de andre åtrå att varda dem like. Med personer, i hvilkas hjerna aldrig sj Skat en sjelfständig tanke, eller med okunnigleten, som vill dölja sig, eller red de i sina stycken så klena, att de ingen öfvertygelse hafva 0. 8. V. kan ju icke heller ett tankeutbyte blifva särdeles eftersträfvansvärdi för den sjelfständigt tänkande kunnige och intelligente, ... dem alltså spela. . iske angriper Det säkra är, att kortspeleva. dem, som icke deltaga eri, icke fastnar rocken eller strupen på dein, som befinna sig i: des8 närbet. Men det gör cigarröken. Den skäinmer ut tak: och väggar cth gardiner i rummen, den förpestar luften för inandningen, den angriper ögonen, den fäster sig som elak lukt i kläderna, den förvandlar våra kafber och schweizerier o. 8. v. till gårkrogar, den her, i förening med det tyska bieret, så förslöat smaken i allmänhet, -att man snart icke kan få en bit mat; utan att den är försockrad eller förkryddad, icke en bit bröd, otsn att det är saltadt. Tobaken är af vetenskapen förklarad giftig. Den är lifvande och lugnande; säger man å ändra sidan. Men: sådana onaturliga retmedel verka förslappande i mån af användningen, likasom de ock borde förutsätta släpphet. Och hvad den lugovande verkan angår, så torde den i sjelfva verket vara Törsoffande. Förf. till artiklarne om kortspelet omrörer, huusom damerna nödgas spela kort derföre, att de kortspelande herrarne icke ha tid att bry sig om dem; men. har.han icke också gifvit akt på,shbura -t; ex. efter-en middag, och för öfrigt så ofta och så mycket sådant kan ske, herrarne, både gamla och unga, skynda bort till rökrummen och lemna damerna åt sitt öde, såvida nemligen icke. äfven damerna älska att med den parfymen besudla händer och andedrägt? Qvinnan missförstår både sitt värde och sin kallelse, om hon tror, att det är genom knipslugtbegvaonande at eller oenom deltaovande i man