Aftonbladet – 23 november 1870, sida 3

Öch når ändtligen en fri folkomröstning bestämt gränsen, pär den del af Slesvig, som känner, tänker och talar danskt, är återförenad med Danmark, så behöfves icke längre någon artikel 19. I anledning af utgången af valen i Nordslesvig till preussiska landtdagen yttrar Hejmdal: Detta var första gången nordslesvigarne haft tillfälle att visa, huruvida denna sommars förfärande händelser rubbat deras tro och kopp eller icke; och de hafva så starkt som möjligt visat, att de äro de samme som förr. De hafva varit satte på ett hårdt Prop ty ingenstädes i Danmark och måhända i verlden har tilliten till Napoleon och till de franska vapnens seger öfver de preussiska varit starkare än i Sönderjylland. Ingenstädes har man säkrare hoppats på ettresultat af preussarnes förväntade nederlag, säkrare hoppats att terminen för utvandringsfriheten till Danmark den 16 November icke skulle utlöpa förrän Danmark upphört att vara atlandet. Det skulle varit ursäktligt, om man åtminstone för en tid förlorat modet och visat detta genom att låta det första valet gå på vinst och förlust. Men hafva nordslesvigarne varit frestade, så hafva de icke gifvit vika för frestelsen, och de ha derigenom visat, att hoppet och viljan lefva oförsvagade i deras bjertan, huru svart det än ser ut för ögonblicket.n