Aftonbladet – 23 november 1870, sida 2

Rom. Klockan är mycket, men innan det ringes ut kunna vi ännu få tid att göra en visit i Thorvaldsens eget rum. Vi skynda derföre förbi den betydelsefulla samlingen af grekiska och egyptiska fornsaker och befiona oss bland Thorvaldsens dagliga omgifningar. Då man betraktar skrifbordet kan man icke neka att den känsla af andakt, som annars uppfyller oss vid. åsynen af en stor mans arbetsbord, är ganska ringa. Saken är den, man har en förnimmelse af, att det icke var här Thorvaldsens mäktiga snille skapade och verkade. I den fuktiga och kalla ateliern deremot bland den våta leran och gipsen slog det ut sina vingar och förvånade verlden. Der var det mången Minerva som en hjelmklädd sköldmö framsprang u: bans Jupitershufvud. På väggen hänger en tafla, föreställande Thorvaldsens dotter med man och barn. Icke underligt, att hon är en bild af en äkta romarinna, Hon var ju frukten af Thorvaldsens förbindelse med italienskan Anna Maria Magnani. Thorvaldsen var en stor vän af teatern. Han värderade och hedrade fru Heiberg som en af de yppersta i Thalias tempel och satte värde på att dagligen hafva henne för ögonen i en tafla af Berentzen, der hon är framställd med det själfalla ansigtet vändt mot åskådaren; med. en uppslagen hok i handen och stödd mot ryggen af en ländstol. Öfver ingångsdörren ser man Eckersbergs tafla, Thorvaldsens återkomst 1838. Det var en folkfest i ordets fulla betydelse. Hvilken motsats mellan den tiden då han som liten gosse sattes i arrest på högvakten för det han haft några pojkstreck för sig vid vakthuset och nu, då han från samma torg, der det hvimlade af menniskor, helsades från slottsaltanen af tusentals röster såsom ko