Aftonbladet – 23 november 1870, sida 2

Renan den åsigten, att en vapenhvila at åtta lagar skulle vara tillräcklig för att få en pationalförsamling inkallad. En stor del af Parispressen förklarar sig instämma i denna Renans åsigt. General Changarnier har efter Mets kapitulation slagit sig ner i Brässel, der han för ett mycket indraget lif. Han är hvarken fången eller fri. Prins Fredrik Carl bad bhonom att ej stanna qvar i Frankrike. Denna anhållan var naturligtvis detsamtha söm ett förbud. Generalen föreslog Brissel, och prinsen hade ingenting deremot att invända. Maa har ej en gång affordrat mig mitt hedersord, men jag känner mig icke destomindre bunden, ja nästan ännu mera. Om Bazaine, skrifver en korrespondent till N. Freie Presse, undviker Chanpgarpvier att tala, men af hans yttranden framgår, att han anser honom vida mer för en oskicklig general än för en förrädare. Han är en förlorad man, skall han ha yttrat, dubbelt förlorad, ty ingenting hade varit honom lättare än att under de första fjorton dagarne af September bryta sig igenom med qvarlemnande af högst 25,000 man. Han hade under sitt befäl en af de vackraste och bästa armeer Frankrike någonsin uppstält. Endast i artilleri hade preussarne en afgjord öfverlägsenhet. Ett af hufvadskälen, som bestämde Bazaine att overksam stanna qvar tunder Metz kanoter, var hans vissa hop att Paris först skulle kapitulera oc han derigenom bli herre öfver situationen och. få afsluta freden med Preussen. Att Napoleon med säkerhet räknar på en restauration och derom äfven erhållit löften, derpå tviflar Changarnier intet ögofiblick. Mer han påstår med samma bestämdhet, at han skall till slats fiona att han missräkna sig. Den fångna armöns sympatier har har för alltid förlorat; hon skulle vara den första att resa sig emot honom. Enligt Le Francais skall f. d. kejsaren met det första komma att lemna Wilhelmshöhs och begifva sig till Arenenberg; det bekant: honom tillhöriga slottet vid Bodensjön, son han ärft efter sin mor.